sara.amsby.blogg.se - En mammas utvecklingssamtal med sig själv

En mammas utvecklingssamtal med sig själv

Idag har jag varit på medarbetarsamtal i ö-vik. Det innebär att jag och chefen gått igenom året som varit, målen fram till årsskiftet, hur jag trivs på jobbet, vad jag är bra på, var jag kan utvecklas osv. Inser med stor tydlighet att jag har tagit ett stort steg framåt sedan jag blev mamma. På färre arbetsdagar gör jag ett effektivare, mer självsäkert och övertygande jobb. Jag har mål för egen del och en bra logistik i arbetet samtidigt som jag prioriterar privatlivet högt. En välmående arbetare är en bra arbetare konstaterade chefen. Det stämmer!

Därmed är kaffe på solig altan mkt arbetsfrämjande!

Även på det privata planet har livet förändrats enormt mycket. Både jag och Daniel har lärt oss massor om att vara vuxna. Blivit bättre på att få vardagsstöket med mat, tvätt och städ att flyta. Axlat rollen som föräldrar med ansvar för ett ömtåligt litet liv. Inte minst lärt oss sköta ett hus. Vi har klarat av att renovera gamla möbler, tapetsera, slipat ett tak, målat allt möjligt, skruvat upp hyllor och krokar och beslag och odlat en massa ätbara grejer. Hela tiden är det nya projekt som dyker upp. Idag har jag satt upp ett spis-skydd så att inga nyfikna fingrar når upp till plattor och kastruller. En trappgrind variant "rullgardin" väntar på att skruvas upp och vi har tillsammans målat både utemöbler och kåpan till luftvärmepumpen.

Alfred packar upp leverans av trappgrind, spis-skydd, födelsedagspresent m.m

Natta barn och samtidigt måla trädgårdsmöbler än ändå ganska skickligt ;-)

Ändå längtar jag tills jag lärt mig mer. Det känns som att jag saknar viktiga kompetenser som jag behöver för att få ordning på min projekt-lista. Till exempel skulle jag vilja kunna snickra åtminstone enklare konstruktioner. Ett lock till sandlådan och ett trappsteg som går runt hela altanen till exempel. Det är säkert inte jättesvårt men det kräver ändå att man 1. Vet vilket virke man ska ha, 2. Mäter rätt längder och vinklar, 3. Lyckas såga rakt i alla riktningar, 4. Vet hur man bäst fogar ihop allt, 6. Väljer rätt skruvar och huvud på skruvdragaren, 7. Faktiskt tar tag i ovanstående lista och får det gjort. Det blir lite för många moment för att jag ska våga försöka! Samtidigt vill jag inte vara beroende av pappa för de där småsakerna som vi kanske kan klara själv. Får helt enkelt ta mig tid och börja öva på sandlådelocket någon dag så ger sig kanske resten med tiden.

Balansakt på tillfälligt trappsteg

Den där tiden förresten, den har också förändrats det senare året. Eller snarare fördelats på nya saker. Vissa intressen har hamnat på avsittarbänken och annat (Alfred framförallt) har kommit till. Tänkte lista upp de största förändringarna:

Saker jag lägger mindre tid på numera

- se på tv - händer i princip aldrig

- sitta vid datorn - händer om jag har tur nån gång i veckan

- rita och skriva berättelser - var tyvärr längesen

- handarbeta - blir inte heller av

- städa - sker när det sker

- träna - gör jag 2-3 gånger per vecka men kortare pass än innan Alfred. Långt ifrån de 8-12 timmar per vecka med gymnastik, voltige, löpning mm jag fick ihop under Umeå-tiden 😝

- spegla mig, fundera över livets mening och min egen betydelse, grubbla över lag

- Jobb (80% just nu)

- kören - förhoppningsvis bara tillfälligt

Vem behöver tv när man har det här?