sara.amsby.blogg.se

Det här blir ett inlägg i sann vasaloppsanda. Ett inlägg om att sätta upp mål och orka genomföra. Om vackert väder. Dåligt glid. Muskelkraft och härlig skidåkning. Fast, något Vasalopp har vi såklart inte åkt. Nej, vi har kombinerat förändrade nattrutiner med lite uppiggande skejting i Forsmo. När man är riktigt riktigt trött kan det faktiskt hjälpa med lite fysisk träning.

Det här med att sova i spjälsängen går inte särskilt bra. Jag har kanske en för dålig strategi, eller så är jag för mesig med att låta Alfred skrika. Första natten gick det ju oväntat bra. Han somnade vid bröstet och vaknade bara till men somnade om igen när jag la honom i egen säng. Natt två var det bara bröstet som gällde. Då låg jag med honom i spjälsängen när han inte sov hos mig. Tredje natten vaknade vi massor av gånger. Han somnade tre gånger i sin säng men vaknade efter 30-60min och kunde inte somna om utan bröstet. Jag var helt slut igår men med hjälp av den strålande solen och massvis med frisk luft tog vi oss ändå igenom dagen tills Danne vaknade vid fyra-tiden.

Vi började med att promenera ner till forsmo-spåren. Alfred satt på ryggen och jag packade vagnen full med skidor, pjäxor, overall och frukt. Dante gick kopplad bredvid vagnen. Sen knöt jag på pjäxor och spände fast skidorna och så bar det iväg. Långsamt!

Vi åkte ett varv på fälten och undvek de kuperande spåren upp på höjden. Det var väldigt lagom! Jag kände att det sög i både ben och armar i den enda backen på väg tillbaka upp mot starten. Alfred började bli otålig och till och med Dante var nöjd. Vi fyllde på med morot och apelsin och Alfred fick krypa en stund innan vi tog backen tillbaka upp. Då satt Alfred i vagnen och efter att ha kämpat emot länge somnade han tillslut strax innan vi kom hem.

Jag såg fram emot en god kopp kaffe. Hämtade en bok, bredde en smörgås, bäddade med fårskinn på den soliga altanen. När brickan landade på bänken vaknade Alfie igen. Varför är det alltid så? Efter en slurk bröstmjölk lekte han dock snällt på golvet och lät mig läsa och dricka kaffe ändå. Vi gick dessutom ut på den solvarma altanen en stund så att Alfred fick undersöka alla sakerna där. Gud så härligt det är med vackert väder!

Två promenader och ett besök senare var jag ganska slut men ändå nöjd med att ha håller ställningarna under Daniels långsovning. Han fick äta ifred och sen lät han mig sova en stund. Det behövdes!

Inatt var jag nästan beredd att ge upp spjälsängs-kampen. Trots att vi laddat upp ordentligt med välling och lugn och ro. Alfred vaknade och blev helt förtvivlad varje gång jag la ner honom i egen säng. Nappen hjälpte inte. Inte heller klappar, sång, prat. Jag behövde verkligen få sova lite. Var samtidigt inte beredd att bara ge upp när jag lagt tre jobbiga nätter på projektet redan. Bestämde mig därför, efter inspiration från Linda Bloms blogg, för att låta honom skrika men att vara närvarande hela tiden. Jag satt i spjälsängen och klappade honom på ryggen. Hörde Louise Hallins röst i huvudet (hon är legitimerad barnmorska och psykoterapeut samt expert i podden Kära Barn) och upprepade de orde hon ofta tipsar om när nya rutiner ska införas. "Mamma hör att du är arg, jag förstår att du är ledsen men nu har mamma bestämt att vi ska somna utan bröstet. Jag finns här, det blir bra". Det tröstade åtminstone mig och efter en stund somnade han faktiskt. Jag vet inte hur länge han sov men jag vaknade av att han gnällde och kände på mig att vi sovit ett tag. Tog upp honom till bröstet och sen vaknade vi klockan sex. Ganska bra med sömn alltså, även om det mesta nog var i vår säng.

Idag har vi varit pigga. Solen skiner fortfarande. Vi har Vasaloppet igång på tv och försöker följa flera kompisar. Bland annat Sanna som åker med dockan Gudrun Svea Ådalia för att uppmärksamma BB-ockupationen. Alfred har lekt snällt på golvet riktigt länge. Krupit runt och varit på gott humör.

För någon timme sedan blev han trött och då tog vi en skidtur här på Sandsmon. Två varv runt med 8 kg rörlig vikt på ryggen. Det känns faktiskt i både mage, armar och ben! Han somnade gott och sover nu i min famn medan jag tittar på loppet. Om en stund kommer Mika hit och då ska vi på utflykt :-).