sara.amsby.blogg.se

Jag sitter och  skriver med solen i ansiktet och ett behagligt lugn i kroppen. I köket hör jag skrammel och joller när Alfred leker med sin mormor. Som vanligt kom vi hem till ett väl förberett hus. En potta stod i badrummet. En tandborste i Alfies lilla korg. Up-and-go blöjor stod bredvid en praktisk matta på golvet istället för skötbordet vi använde de första gångerna. I vardagsrummet och köket var lekhörnorna uppdukade med klossar, bankbräda, dockor och små böcker. I hallen hängde lagom varma overaller på krokar och ett par små skor stod redo bredvid våra.

 

Min mamma är loppis-expert och har fyndat saker för hela Alfreds barndom. Därför reser vi extremt lätt de 100 milen vi har till mina föräldrar. Vi klev in på flygplatsen med min blå konken original, en sjalfläta fastspänd vid ena remmen och Alfred i selen på magen. Enklare än så kan det inte vara! Den här resan var dock lite speciell. Vi valde att flyga tur och retur denna sista Skåneresa innan jobbdebuten. Ville maxa tiden hos mormor och morfar och jag hade bokat biljett jättetidigt på morgonen, och återresa sen kväll. Därför for vi till Sundsvall på torsdagen för att vara på plats fredag morgon. Solen sken så vi packade matsäck och stannade till vid Västanå igen. En lagom paus i bilåkandet och en trevlig tradition!

 

Dagen hos farmor och farfar gick snabbt. Vi åt goda våfflor och Alfred fick smaka. Mmmmmm, namnam, blev betyget! Tog en promenad. Lekte på golvet. Sen somnade lilleman innan middagen och sov sig fram till läggtid och hela natten. Perfekt för mig som hann duscha och packa för att hålla resfebern i schack. 

 

 

Så var det dags att flyga igen. Nu ålder. Ny utvecklingsfas. Samma underbara resesällskap. Alfred var precis lika glad, flörtig och nöjd som alltid. Han satt i knäet hos främlingar (för honom, inte för mig), tittade ut genom fönstret, pillade på lappar och tidningar, åt en slurk ibland och somnade till sagan jag tagit med mig. De femtio minuterna till Stockholm gick undan och därefter väntade en fantastisk överraskning. 

 

Mina föräldrar hade nämligen flugit till Stockholm på torsdagen för att gå på begravning. Därefter bokade de samma flyg som vi till Skåne. På flygplatsen i Bromma satt därför mormor och morfar och väntade. En nyvaken liten pojke insåg sakta att hans ”facetajm-kompisar” var på riktigt nu. Kramar och pussar och mycket skratt fick tiden att gå snabbt. Roligare flygresa hade mina föräldrar aldrig haft. Hux flux var vi i Skåne och efter att ha sovit i bilen var Alfred redo för lek och bus. 

 

Vi har kommit till våren, till sol, torra gräsmattor och blommor i rabatten. Krypa utomhus. Äta gräs. Äta jord. Äta pinne. Inte äta blomma, uscha buscha, aja baja. 

Kommit till mitt mysiga barndomshem med ljusa väggar och varma mjuka trägolv.

Till en engagerad mormor och morfar som vill leka och mysa och upptäcka saker hela tiden. Som skrattar åt allt Alfred gör och beundrar min lille knott nästan (men bara nästan) mer än jag själv. 

Till en frys full med godbitar till Alfred och en kyl full med fika till mig. Nu väntar promenader och kaffekoppar i solen. Utflykter och besök. Mest av allt lugn och ro och mycket fokus på väldens bästa lillkille. Vi har det väldigt bra, om någon tvivlat ;-).