Kärt barn har många namn

Utebarn

Solen skiner in genom den öppna dörren. Vi har precis varit ute. Jag har plockat Alfred ur selen och hänger upp den tunna overallen. Alfred ser sin chans och pilar snabbt ut i friska luften igen. Jag kan bara le. Vill inte hindra honom när han nöjd sätter sig på den solvarma verandan och leker med sopborsten och morfars träskor. Håller en vakande hand över honom när han fortsätter ner från trappsteget i cement, ut på gräsmattan. Jag blir stolt när han undersöker busken och tuggar på en pinne. Klart att min pojke ska bli ett ute-barn! Fattas bara annat :-)

 
Sjalbarn

"Du kommer vara en sån som vill bära i sjal" sa vår produktionsledare innan jag gick på mammaledighet. Han har alltid rätt. Jag skulle inte ha argumenterat, sagt att selen kändes enklare och mer bekväm. Jag älskar att bära Alfred intill kroppen, men hakan mot min nacke och händerna som klappar på min rygg. Jag älskar känslan av symbios, att knappast veta var jag slutar och han börjar. Selen är flitigt använd och otroligt praktisk, avlastande, skön. Sjalen är mysigare, närmare, mer flexibel. Alfred är ett sjalbarn eftersom jag älskar det. Eftersom han älskar det. Eftersom jag tror att det gör honom till en trygg, lugn och glad liten kille. Eftersom det är som att krama honom under våra promenader genom skogen. Älskade lilla känguru-unge!

Naturbarn

Det finns så mycket i naturen jag vill visa Alfred. Så många häftiga historier att berätta, spännande djur att titta på, underbara växter att leta efter. Alfred har redan fått höra många berättelser om naturen och det är lätt att åka på utflykt till skogen, djurparken eller naturcentrum när det är mina favoritplatser sedan jag var barn. Idag var vi i Fulltofta och Alfred gick runt med morfar och tittade storögt på allt som fanns att se. Nöjd och trött kille efteråt!

Mitt barn

En del av mig. Sista grenen i mitt släktträd. Mormor och morfars barnbarn. Min farmors barnbarnsbarn. Vi hälsade på hos henne och drack en kopp kaffe. Alfred blev skrämd av katten, som efter några kramar ändå var ganska så spännande.

Nu är han bara Alfred, min lilla pojke som sover i sängen bredvid mig. Älskade underbara unge!

 
#1 - - Carolin:

Så söt :D

Svar: Tack =) Det tycker så klart jag också, men jag är möjligtvis inte helt objektiv ;-)
Sara