Hur man botar ledsen bebis

Varannandagsväder känner ju alla svenskar till. Finns det något som heter varannandagströtthet också? Eller varannandagssjuka kanske? Igår kändes det som om energin återvänt men idag har vi varit aningen slagna igen. Särskilt lille Alfred som pendlat mellan sitt vanliga glada humör och plötslig svårtröstad ledsenhet. Vi har gjort vårt bästa för att råda bot!

Bland annat fikat, lekt och promenerat med Thor och Cheri. När de kom kring klockan tio hade jag drygt tre tjorviga timmar i ryggen. Frukostfix med mammig bebis. Alfreds mat hamnade mest på golvet (och därefter i Dantes mage). Promenaden blev tidig eftersom Alfred verkade så trött och gnällig men han satt vaken hela rundan. Vi la oss därför i soffan och jag försökte få honom att sova vid bröstet. Han stökade omkring istället. Upp på fötter och titt ut genom fönster. Akut ledsen. Ner till bröstet och gosa. Alltför dåsig. Upp igen och spela trumma på mammas mage. Ner på golvet. Upp igen. Mamma mamma och lite mer bröst. Halv tio gav jag upp, fixade fika och pottade Alfred. Tio över tio somnade han i min famn. Då kom Cheri och Thor. Dante skällde som en galning och väckte säkert Danne. Jag krånglade mig upp med Alfred sovande i famnen för att öppna dörren men Dante rusade fram samtidigt. Vi välte en blomkruka. Krasch och Bang och skällande hund och skrikande bebis. Välkomna till oss!

Därefter åt och lekte pojkarna fint. Thor visade att han kan stå själv och Alfred visade sina leksaker. Eller, Thor undersökte leksakerna och Alfie kröp efter, övertygad om att allt Thor tog i var roligast och bäst. Det gav oss vuxna tid att prata i lugn och ro.

Spännande att få leka med en som är snart ett år och därmed stooor :-)

Det är alltid så roligt att umgås med Cheri och få ta del av deras tankar och framsteg. Det var de som fick oss att börja med pottan, vilket ju fungerat fantastiskt. Andra saker, som matrutiner och vissa sovrutiner som har gått smidigt med Thor passar inte alls för Alfie. Sådär är det, man pratar och tipsar och inser hur olika barn är. Men en sak som är rolig är att de också bär i sjal. Cheri har till och med varit på ett sjal-event och ska vara med i någon grupp som ska hålla kurser (eller något i den stilen) om bärande. Under promenaden pratade vi därför massor om olika sjalar och egenskaper och knytningar och jämförde våra sjalars för och nackdelar. Nördigt och skoj! Pojkarna sov då gott på ryggen och vädret var skönt så det blev en ganska så lång runda. Toppen :-)

Sen återgick Alfred till att vara trött och ledsen. Dessutom allt mer snorig och hostig vartefter dagen led. Vi insåg att febern i förrgår kanske inte slagit ut alla baciller ändå. Typiskt! Dessutom kände både jag och Danne hur ännu en förkylning börjat belägra kroppen. Orkar bara inte :-(. Vi tog en tur med bilen för att tvinga Alfred sova en lite längre stund. Det fungerade. Sen hängde jag och lillpojken i sängen en stund när vi kom hem. Läste Alfons Åberg och Lilla Vink Boken. Facetajmade med mormor. Åt banan. Därefter orkade han leka en stund igen.

 

Efter middagen tog vi ett varmt bad i väntan på läggdags. Jag tänkte på att jag för ett år sedan gick med växande mage och bara längtade. Utan badkar dessutom! Att jag nu satt i badet med en ljus liten kalufs och två plaskande händer framför näsan. Ett leende med två söta tänder när han vände sig mot mig och höll upp en leksak. All trötthet och förkylnings-leda rann bort. Känner mig så ofantligt lyckligt lottad! Min underbara familj, vilken tur jag har haft ❤