God natt?

Nu är vi hemma igen efter en helt fantastisk skidresa. Sista dagens bilder är kvar i kameran. Vi var ett trött gäng som städade stugan, tog oss upp på ännu en fjälltopp och åt middag tillsammans innan avsked. Tröttast var nog Alfred som kändes lite varm och snuvig redan på morgonen. Hans föräldrar var bara, med viss ansträngning, aningen piggare efter ännu en natt med stök, bök och gnäll. Alfred slocknade fort o bilen och sov nästan hela bilresan (med en vaken-paus på mitten) på 4 timmar! Det verkar inte ha påverkat möjligheterna att somna nu på kvällen som tur var!
 
Bild från lördagens långtur på myren, utan barn på ryggen :-)
 
Just nu, sedan ett bra tag tillbaka, vaknar ungen bannemej minst en gång i timmen. Varför kommer han aldrig till ro? Det känns som om jag inte sovit en vettig natt sen innan vi for till Sundsvall för ett par veckor sedan. Ostört har jag nog inte sovit sen Alfie föddes men tack vare fantastisk sömnkapacitet har jag sussat mig igenom månader med amning och barn på armen ganska så smärtfritt. Nu går det alltså inge bra längre. Därför kommer vi nu, förutom fortsatt läggning i spjälsäng, att börja dela upp nätterna då Danne är ledig. Bättre att båda får sova gott delar av nätterna än att båda störs hela natten igenom. Inatt kommer jag därför förhoppningsvis sova skitbra mellan 21-02 och Danne, som redan däckat i sängen intill oss medan jag tog nattningen, får sin sömn från 02 tills han vaknar på morgonen (typ). Jag hoppas såklart att Alfie myser in sig intill mig och sussar vidare fram till åtminstone klockan sex så att jag kan plussa på några timmar till efter tvåslaget. 
 
En som är glad att vi är hemma och kanske håller mig sällskap i sängen inatt ;-)
 
Det där med att åka iväg på semester och komma hem med ett stort behov av vila, det är rätt standard ändå inte sant??