sara.amsby.blogg.se

Inatt vaknade jag av att Alfred kröp. Och vaknade. Och vaknade. Och vaknade. Klockan tolv hade jag nog lagt tillbaka Alfie vid ett bröst åtta gånger och försökt somna om igen. Klockan två hade jag tappat räkningen. Vid tretiden bytte jag en blöja och kände mig gråtfärdig av att inte få vila. Istället för att fortsätta sova räv och övervaka utbrytaren satte jag mig i fåtöljen i vardagsrummet och ringde min nattjobbande mamma. Halv fem somnade vi igen. Vaknade. Somnade om. Sju gick Daniel upp med honom och jag fick sova till nio. Väntade mig en jobbig dag men det har faktiskt gått bra! Med mig på morgonen hade jag en ny beslutsamhet. Nu avbryter vi samsovandet. Det är dags för spjälsäng!

Åtta månader blir Alfred idag. Första mars. Jag tänkte på det när vi var på rytmiken. Nu är Alfred och hans kompisar "de stora barnen". De som kryper runt och reser sig upp. Som rotar i lådan och plockar upp instrument. Som inte vill ligga still när vi sjunger ligg-ramsor. Som sitter i barnstolar och äter majskrokar efteråt medan bebisarna somnar vid mammornas bröst. Åtta månader gick fort. Väldigt fort! Min pojke har blivit stor, och magkänslan säger att han tillslut är redo för att ligga i egen säng. Först bemästrade han vagnen. Sedan bilen. Det här är nästa kliv bort från den totala närheten.

Efter rytmiken hängde vi kvar på stan. Dante skulle klippas klockan två och det var inte lönt att åka hem. Därför sjalade jag upp Alfred på ryggen och knäppte Dante vid bältet. Traskade ner på stan. Vi köpte några böcker på bokrean och tittade i affärer. Jag tänkte på hur mycket bättre jag tycker om att gå runt i Sollefteå än att besöka stora köpcenter. Små folktomma butiker där jag känner personen bakom disken. Det trivs jag med! Därefter landade vi på biblioteket. Alfred fick krypa omkring. Resa sig mot hyllorna. Titta på de färggranna bokryggarna. Vi läste ett par böcker och myste på den stora kudden. Ett bra sätt att få tiden att gå!

Alfred somnade tillslut gott på min rygg och sov sedan länge i bilen. Tog igen lite förlorad nattsömn. Under tiden blev Dante väl omhändertagen. Nu är han fin och korthårig. Han har dessutom sprungit med Daniel och ätit en massa "mutor-till-klippt-hund-godis". Vi har ätit fläskkotletter, ris och brunsås. Lekt och gosat hemma. Jag har sjungit lite med kören i kyrkan. Så var kvällen här. Natten. Den som kanske blir en kamp.

Alfred har ammat medan jag läst bok. Krupit omkring i sin säng och varit nöjd. Slutat vara nöjd. Ammat. Nästan somnat i sin säng. Blivit väldigt ledsen. Ammat. Nu är det dags för nästa läggning i sängen. Jag har ingen uttalad metod. Vill bara finnas nära. Trösta när han känner sig väldigt övergiven. Jag hoppas att han är trött nog att somna tillslut. Kanske får jag också sova en del. Vi får väl se. Håll alla tummar för oss och ha överseende om vi är trötta några dagar framöver!