sara.amsby.blogg.se

Det här inlägget skrevs i förrgår men det blev fel när det skulle publiceras. 

Jag blev så glad under vår eftermiddagspromenad idag. Vädret var milt och fint så vi satte Alfred i vagnen och gick en runda i skogen, som vi brukar. Han var supernöjd i början. Satt med armarna utsträckta som vingarna på en fågelunge under flyg-träning. Nynnade för sig själv och spanade på Dante. Sen blev han lite otålig. Talade tydligt om att han ville komma ner på marken. Så det fick han såklart!

Det märks tydligt att han har vant sig vid att krypa runt i snön nu och att han tycker om det. En liten stund satt han nöjd på stigen och tittade på Dante som lekte med husse...

... sen satte han igång att krypa. Först efter Dante. Därefter satte han fart mot träden. Klättrade, med lite hjälp, över kanten till djupsnön. Den bar som tur var. När han väl tagit sig ut i den ”riktiga” snön böjde han sig ner och smakade. Som varje gång! Om och om igen. Kröp en bit. Smakade lite till. Det är roligt att äta snö =). 

 

 

Därefter tog han sikte på en tall. Fort gick det! Han reste sig mot stammen och undersökte den grova barken. Det var vingligt att stå på det ojämna underlaget med torsor på fötterna så pappa fick hjälpa till lite. 

Efter att noga ha undersökt tallen kom turen till några grenar som stack upp i marken. Hög fart igen. Tydlig riktning. Grenarna provsmakades. Sen viftade han runt dem en liten stund. Djupt koncentrerad. 

Alfred tycker om att vara i skogen. Han har inget emot att snön är kall. Han tar sig fram med envishet, nyfikenhet och livsglädje. En äkta skogsalf, eller skogs-alfie =). Det gör mig så glad!

Nu ska jag gå in och kolla på finalen i På Spåret. FAVVOPROGRAM!