Midsommar-premiär
Midsommar. Tredje året med Daniel. Första året med Alfred. Förra året var jag 100% gravid och 0% födande. Minst 200% otålig dessutom. Nu känns det rätt bra att vi får dansa små grodorna i lugn och ro, med en vecka tillgodo innan ettårsdagen. Inte för att vi firar på rätta dagen i år, men ändå :-) Idag åkte vi i alla fall till resele för att lyssna på musik, äta matsäck och dansa.
Alfred var så fin i hatt och sjömanskostym! Påminde mig om min lillebror när han var liten, med ljus hockeyfrilla och blåvita kläder :-) Själv hade jag den blommiga klänningen som inte passade förra året.
När jag, efter en liten stund, fick Alfred på ryggen i vackra Easysling Cassiopeia (sjalen) kände jag mig väldigt finklädd! Vi gick runt och minglade litegrann bland kända och okända människor. Fick leenden och glada kommentarer om hur mysigt Alfred satt, hur charmig han är, hur fin han var i hatten. Ljuv musik för en stolt mamma såklart ;-).
Daniel tog över kameran och tog vackra bilder, han har verkligen öga för komposition och fick med både flagga, nipor och dramatisk himmel ❤
En liten extra lov tog vi, bort från folket och ner mot vattnet. Alltid skönt att komma undan en stund. Dante sprang ner till vattnet och badade fötterna. Närmare än så kom vi inte "årets första dopp" idag, även om vi var bra sugna medan solen ännu värmde.
Firandet började vid tolv och inte förrän två restes stången. Då hade vi hunnit fika och mingla lite längre än nödvändigt och "höll ut" en stund för att Alfred skulle få uppleva ain första ringdans.
Tillslut blev klockan två och sommarfina barn med föräldrar samlades, tog varandra i hand och förde traditionen vidare.
Jag satte Alfred i selen och dansade med honom på magen. Nästan som förra året när han låg inuti, men ändå världar ifrån!
För i år kunde jag ta ner honom och låta honom hoppa små grodorna till han kiknade av skratt. Hålla honom. Kramas. Pussa. Visst var det skönt därinne, Alfie, men det är ju bättre här. För alla andra finns ju, ute i världen där.
Det var bra med en midsommar med bara lilla familjen, i vår egen takt. En trött familj var det. Imorgon ska vi vila. På söndag kommer det folk och då firar vi Alfred igen. Han är vrd att firas varje dag. Varje timme, minut, sekund. Älskade underbara Alfred!
