För mycket För lite

Minns ni den där listan jag publicerade för några dagar sedan? Listan med allt som skulle göras under några dagar efter det att mina föräldrar kommit. Jag är en bra bit igenom den nu. Med goda resultat! Allt har varit så lyckat. 
 
Spelmansstämman blev en succé. Vi hade varken behövt oroa oss för väder eller brist på besökare. Det var kul att familjen följde med och Alfred roade sig kungligt.
 
 
Röjningskursen dagen efter uppskattades mycket av både markägarna och min pappa. Det blev som en liten överraskningspresent till pappa från mig och jag hade också roligt. Dessutom var vi hemma igen strax efter lunch och hann med både trädgårdsfix och promenader.
 
 
På måndagen puttade vi in ett litet för tidigt kalas i schemat (mer om det i nästa inlägg). 
 
 
Vårruset som jag sprang på kvällen blev en långdragen men trevlig utflykt där jag äntligen hann prata länge och väl med kompisarna, utan att någon av oss behövde fokusera på barn eller stressa vidare. Löpningen flöt på bra och vi höjde en näve för Sollefteå Sjukhus. Det enda som kunde varit bättre var restiden. 14:30 åkte jag hemifrån. 23:30 kom jag tillbaka. Onödigt länge, minst sagt! Jag hann tappa bort en plånbok och vaknade rejält lussig i huvudet. Kommer sova gott inatt :-).
 
 
Idag har jag jobbat på som vanligt och avklarat både markägarmöte och klurig rågång. Nu återstår bara en låååång morgondag i Umeå med filmning till Norra Skogsskolan (då får jag dessutom sällskap av Danne) så kan tillvaron lugna ner sig lite igen. 
 
 
Det har alltså varit bråda men lyckade dagar, både för mig och för resten av familjen. När jag farit runt på alla projekt har livet nämligen flutit stillsamt och trivsamt på hemmaplan. Alfred leker, myser och sover med mormor och morfar. Han tittar på när morfar snickrar, leker i sandlådan och somnar lätt i vagnen. Han äter mat vid bordet, eller på golvet, eller i morfars knä. Alltid är det någon som finns tillhands. Danne har kunnat träna, pyssla på och servat mina föräldrar lagom mycket. Jag får små fina filmsnuttar och inser att det går ingen nöd på mina favoriter. 
 
 
Fast jag blir allt lite avundsjuk ibland. Osäker i mamma-rollen. Känner att det är alldeles för lite Alfred-tid i mitt liv just nu. Några få timmar på dagen är jag hemma och då vill jag så himla mycket att det inte alltid blir bra. Jag vill mysa och gosa och busa och bara vara jätte-närvarande. Pratar glättigt och lyfter och pysslar. Inser att jag är trött men uppskruvad och inte alls så harmoniskt självklar som jag skulle önska. Jag vill bära, vara nära, återanknyta. Jag vill ta ansvar, byta blöjor, sätta på pottan. Jag vill förstå de nya rutinerna och samtidigt fortsätta använda de verktyg jag letade mig fram till och trivdes bra med. Mest av allt vill jag göra det bästa för Alfred.
 
 
Alfred som satt så fint på pottan skriker plötsligt när han ser den. Jag vill inte tvinga honom. Ska jag skjuta upp pottningen då? Alfred som älskade att gosa i sjalen somnar plötsligt gott med mormor i vagnen, är glad när pappa skjutsar runt honom bland hönor och tåg men vrider sig som en kålmask på min rygg. Kommer inte till ro alls på dagtid när jag är hemma. Sover han kanske bättre när han inte är så nära inpå? Ska jag vara lyhörd och släppa sjalningen (och samsovningen?) eller framhärda och ta oss igenom perioden? Jag undvek ju vagn när han protesterade så är det då mer okej med skrik vid sjalning än i vagnen? Hur är man mamma på alldeles för få timmar? Jag antar att man prioriterar om och hittar mer tid...
 
Idag har vi i alla fall lekt, klappat ett får, gått en sprattlig sjal-runda och läst bok. Alfred har plaskat i sin pool och vi har suttit i sandlådan. Som en väldigt kort semester. Det var skönt!
 
 
Det är sådana aktiviteter vi behöver ha i livet. Ibland ett eller annat projekt. Inte fem på en vecka. Därför är jag glad att listan snart är slut. Fredag, lördag, söndag och måndag ska jag tanka Alfred igen. Fast nu ska jag äta och sen sova sova sova. Gud så trött jag är!
#1 - - Jennifer:

Såå kul att träffa dina föräldrar idag på kyrkis! Dom var så mysiga o lättsamma! 😘

Svar: Roligt att de fick se er i verkligheten också. De var himla nöjda efteråt :-)
Sara