sara.amsby.blogg.se - Ett roligt läger!

Ett roligt läger!

Så var tre dagars läger på Hundraelvan till ända. Aktiv familjehund var temat och aktiva hsr vi varit! Mest Alfred, Dante och jag men sndra dagen var "hela flocken" samlad.

Förra året, när Dante och jag gick "Ordlös kommunikation och lugnande signaler" låg Alfred i min mage. Nu var han i allra högsta grad närvarande och lycklig över att vara omgiven av både hundar och människor.

Vad ska man göra med den här? Alfred undersöker...

... en rolig äventyrsstig med stubbar och däck

Åsa, kursledare och grundare av Hundraelvan, har ett fantastiskt öga för karaktärer. Både hundars och människors. Hon har dessutom humor och rikligt med fantasi. Den här gången hade hon fått ansvaret över en grupp på 5 pigga och nyfikna hundar (+hennes egen) med tillhörande trevliga människor.

Den här gången fick hon hjälp av Katrin från Umeå som är under utbildning och agerade "praktikant". Hon lärde oss lite om dog-parkour bland annat :-).

Eftersom kursen riktade sig till familjer stod det mycket lek och bus, men även en hel del tid för personliga önskemål på schemat. Vi var långt ifrån disciplinerade tävlingsekipage, men vi längtade alla efter tips på hur vi kan stimulera och aktivera våra fyrbenta vänner mitt i vardagsstöket. Det fick vi i stora mått och vi hade väldigt kul under tiden!

Här tävlar hundarna Tuva, Frans och Dante i skottkärreslalom med bollar och tokiga människor.

En blandad skara var vi verkligen! En familj på fyra med pojkar i 10-13 års åldern (gissningsvis) med en ung golden. Karin och Elsa (mor och dotter) med Frans som fortfarande är valp. Två småflickor kring 10-11 år med varsin liten knähund. Och så jag och Alfred, knappt ett. Detta spann från bebis till tonåring hanterade Åsa på bästa sätt. Alla var delaktiga så mycket de ville. Inte minst Alfred!

De två "föräldralösa" (tillfälligtvis) flickorna imponerade stort på mig. En av sakerna jag kommer ta med mig från lägret är faktiskt att barn visst kan ha ansvar för ett eget djur, om de är tillräckligt motiverade och har hjälp från föräldrarna. Jag är helt säker på att Dante aldrig kommer få samma fokus och stimulering som Ronja och Disa. Då är han ändå en hund med ett fantastiskt liv i skog och mark! Vi vuxna satte våra hundar i buren emellanåt så att både de och vi fick vila. Satt ofta med fokus på annat än hunden medan de låg eller satt bredvid oss. Tänkte på annat. Som vanligt. Mycket att hantera, planera, koordinera. FlickornaS hundar vilade också. I ett knä insvepta i filtar. Instoppade under en tröja. Fick massage på gräset. Däremellan lekte de. Hoppade runt. Tränade. Disa (bilden nedan) tävlar redan framgångsrikt i nosework med sin lillmatte. De tränar (och tävlar?) agility och fastnade under kursen för dog-parkour. Lilla Ronja är bara ett år men var redan fantastisk på både lydnad och nosework och dansade fint med sin lillmatte. Trygga, lydiga hundar hos engagerade flickor!

Vågar jag hoppa upp på skottkärran matte?

Även Elsa och Frans hade en fantastisk kontakt som vi vuxna inte riktigt hottar i vårt kluvna vardagspussel

Det ska bli roligt att se Alfred växa upp med Dante. Se dem hitta gemensamma lekar, bus och träningsformer. Kanske tävla ihop i framtiden? Under lägret fick vi tips på roliga lekar vi kan göra med dem redan nu. Städa undan leksaker tillexempel! Himla bra lek :-) Måste öva lite först bara...

Nose-work ska vi fortsätta med hemma också. Det är otroligt bra för Dantes huvud, och med lite träning kan vi lära honom hitta kantareller i en inte allt för avlägsen framtid. Först har jag tankar på att lägga doft i burkar med olika färger och/eller bilder på locket för att Alfred ska kunna leta färg/bild samtidigt som Dante söker doft. Skulle kunna vara en kul gemensam aktivitet!

Frans repeterad att doft ger belöning mha godis på burkarnas lock.

Alfie passar på att klappa Tuva

Trots att det fanns tid för både fika och vila blev det mycket information för hundar och människor. På slutet av dagarna var alla trötta och då var jag glad åt bärsjalen. Där satt Alfred och myste, nöjd, varm och gosig, medan vi drack kaffe och hade lite teori-prat. Sen åkte vi hemåt lagom till eftermiddags-sovningen vid tretiden.

Idag, sista dagen, hade jag tänkt stanna till lunch och åka hem tidigare för att inte trötta ut Alfred totalt. Det tyckte han var en dålig idé! Han hade sovit i bilen till halv elva, ätit gott halv ett och hade massor att göra. Inte åka hem tidigare än nödvändigt!

Så vi stannade och dansade freestyle med hundarna. Det är ett lydnadsprogram, koreograferat till musik. Roligt tyckte nog alla! Särskilt Dante och Alfred. Vi körde till "Trallallalatrallallala, hej vad jag är bra" och fick till både snurrar, bakbensgång bugningar. När Alfred (i selen) och Dante fick till ett hi-five blev det "naaaw" och stilpoäng från publiken. Det bävar bra, så fokuserade de mindre på alla slarvfel ;-).

Sen fick Alfred och Frans göra ett extranummer, så kallat "flams och trams med Frans". Det var kul tyckte min dansanta skrutt.

En himla massa saker har vi fått pröva. Förutom det som redan nämnts har vi tränat med klicket och targetmatta, tömt tvätt ur maskin, lekt "rätt-leken", provat rallylydnad och pratat om hundens signaler. Säkert mer som jag glömt också! Ibland allt det här är det en lärdom som varit viktigare än allt annat för mig. HA ALLTID GODIS I FICKORNA. Då är det inte alls jobbigt att stimulera Dante, min ivruga, lättlärda gottegris till hund :-).

Alfred och jag provar på Rallylydnad

Det blir helt klart fler kursen på Åsmon för oss, men först ska vi bunkra med godis och vara kreativa i lek och träning så att även Dante får del av uppmärksamheten här hemma!