Upp och hoppa bara

Idag var jag på fjärde bärträffen i sollefteå sen vi började med bärsjal. Det är kul att få nörda in på något och träffa andra som är eller håller på att bli frälsta. Att bära barn, det är nog ett biologiskt knark. Kroppen blir sprängfylld med må-bra-hormoner. Idag stod jag i hallen och bara "han kan ju sitta i vagnen nu, fast det är ju mysigt att sjala honom, men han satt ju på ryggen när vi klippte gräs, fast han kan ju sitta där igen, om han vill alltså." Jovisst ville han. En stund senare gick vi genom skogen hela familjen och hans lilla huvud vilade tillitsfullt mot min nacke. Knark! Förhoppningsvis en laglig variant...
 
 
Bärträff var det ja. Fyra var vi som träffades idag, varav två från Ö-vik. Vi hade en hel hög sjalar att klämma och känna på och tränade på framåtknyt med de små. Lite tips och trix för ryggbärande hann vi också med men de små öviksbebisarna (4 och 6 månader) hann somna innan mammorna fick träna på det. 
 
 
Tiden går fort när man har roligt helt enkelt. Vi avslutade träffen med ett test av styrkan i den längsta, tyngsta, tjockaste sjalen. Jovisst, den bar lätt 50kg! 
 
 
Sammanfattningen från dagen var nog: 
 
- kortisar är bra! (nu ska jag komplettera sjalhögen med en tvåa för snabba ryggknyt)
- bambu är fantastiskt mjukt men glattigt
- ull är gosigt om man inte är känslig men kan kännas sticksigt
- lin är svalt, lite strävt och lagom greppigt
- man ska inte vara perfektionist när man knyter. Det går att justera i efterhand om barnet blir otåligt. 
- att bära är både mysigt och praktiskt!
 
 
Efteråt hann vi med både tacos, ett varmt bad (jag) och en lugn kväll innan dagen tog slut. Danne och jag tittade på lite film från när Alfred var nyfödd och jag kände mig mer kär än någonsin i mina pojkar. 
 
Nu får jag sova bredvid dem en hel natt. Lyckligt lottad!