Gnäll i paradiset

Guuud så otacksam jag känner mig just nu. Jag har ett paradis utanför fönstret. Strålande varm badsommar. Helt underbart! Det är nu jag skulle sitta leende och lukta på blommor, ta svalkande bad och bara ha det bra. Jag jobbar på den biten. Samtidigt arbetar jag för att få rätt på luftrören. Kroppen värker. Träningsvärk. Ryggont. Huvudvärk. Spända axlar. Är så trött. 
 
 
Det är så svårt att hitta den rätta balansen. Jag HAR vilat! Igår tog vi ett par promenader. Drack kaffe i trädgården. Försökte få Alfred att sova. Det tog tid. Efter en lång vagnrubda och en del skrik resignerade han tillslut och sjönk bak mot vagnens rygg. Några få minuter senare kom tåget. Alfred såg ut som om han fått en elchock. Hela kroppen sprattlade och han slet sig upp ur sömnen. Pekade. Vinkade. Vägrade missa tillfället. Sen var han vaken. 
 
 
Och vaken och vaken och vaken och vaken. "Vi sätter honom i bilen". Körde till stan. Det tog tid. Tillslut slocknade han. Jag släppte Danne vid affären och körde vidare. Några minuter. Sen skällde Dante. Alfred vaknade. Vi landade hos Magdalena och barnen istället. Alfred var tok-nöjd och vi hade det bra. Efter nån timme åkte vi vidare för att äta matsäck. Då fick han äntligen bil-sova en längre stund. Klockan var två. Det var på tiden! 
 
 
Ja, jag vilade! Låg på handduk på stranden. Åt melon och god sommarmat. Plaskade i vattnet med Alfred. Lugn och harmoni. Sommarkänsla!
 
 
När vi kom hem satte jag Alfred på ryggen och klippte gräset. Det var skönt, gick snabbt, kändes bra. Vi åt middag. Jag kände hur det kröp i kroppen, energin rann ut. Längtade till läggdags. Ont i huvudet. Ont i kroppen. För mycket sol. För lite vatten. För mycket lyft och för böjda ryggar. Trots paradissommar.
 
 
Den där balansen - inte lätt. Alfred och jag la oss tidigt och han somnade snabbt. Jag hade badat varmt och fyllt på vätskedepåerna. Äntligen sova! Eller? Plötsligt var jag kissnödig varje gång jag nästan somnat. Vågade inte dricka mer. Somnade inte förrän efter tio ändå. Vaknade med huvudvärk. Till paradissommar. Ganska arg på allt möjligt. 
 
 
Nu är klockan snart tolv och Alfred sover i sängen bredvid mig. Han ville varken somna i vagnen eller på ryggen idag heller. Det kan vara så ibland. Nu tvingades jag åtminstone bort från solen. Det kanske var bra. Man måste inte vara ute vara för att det är fint väder!