Grattis Alfred

När klockan var sju och jag la Alfred tänkte jag på bloggen jag skulle skriva ikväll. Milstolpen ett år - jag kan utvärdera året litegrann. Söka upp listan jag gjorde som gravid över vad jag trodde jag skulle sakna och vad jag längtade mest till. Jämföra. Reflektera. Lista upp saker han lärt sig. Blanda in fina bilder från dagen. 
 
Alfred, som sovit mellan 15-16:30 och därefter halvsovit på min rygg till 17:30 stökade runt och var alldeles pigg. Klättrade ner från sängen och lekte lite. Ville ner i spjälsängen och leka där en stund. Bytte bröst och lyssnade på Pip-Larssons. Sen vid halv åtta somnade han plötsligt. Det gjorde jag också. Pang Bom. Minns att Danne kom in för att ta över men jag var för trött för att vakna. Halv tio kom jag till sans tillräckligt mycket för att masa mig ner och äta lite. 
 
Så nu får ni kortversionen:
 
- Det här har varit bästa året på länge, på en massa olika sätt! 
- Jag saknar ingenting! Eller jo, kanske ibland att ha tid och ro att bara strosa för mig själv, stanna till någonstans, gå länge på Ica etc utan att längta hem. Men inte den mysiga magen, sparkarna, att sitta på toa själv och vad det nu var jag trodde innan. trots att det var kanon det med. Är väl inte så nostalgisk av mig. 
- Gillar typ allt med att ha Alfred här. Inte minst honom. Det går inte att ens föreställa sig kärleken till ett barn innan man blir förälder. 
 
Faktiskt! Alla sånger om "i would die for you" och "du betyder allt för mig" och "utan dina andetag" osv. i all oändlighet - de dom jag tyckt var överdrivna innan för nog för att tvåsamhet är mysigt men stå lite på egna ben tack - alla får mening nu. Japp, jag skulle dö för honom. Hoppas dock att jag slipper!
 
 
Födelsedagen, den riktiga, saknade ballonger, tårta, ljus och kalas men bjöd istället på fantastiskt väder! Och presenter. Och paj. Vi slöt nämligen upp med Lindblands på stranden. Fick kvalitetstid med bad, lek och prat. Fikade och öppnade paket. 
 
 
De har tre barn och Sanna jobbar på förskola = experter på vad småbarn gillar. Alfred har återvänt till sin gula studs-häst hela dagen! Visat den för mormor på facetajm. Klappat och hoppat. Tack fina familjen :-)
 
 
Det blev ett ganska långt inlägg ändå, om än något ostrukturerat. Nu ska jag lägga mig igen och förhoppningsvis somna om snabbt. Åååå så skönt!