sara.amsby.blogg.se

Ojojoj vilken dag det här har varit! Nu ligger jag med en gosig Alfred på armen. Hand lilla hand vilar på min mage. Jag riktigt suger i mig hans närhet. Idag har jag nämligen varit överallt utom hos min pojke känns det som. Ändå har det varit en fin dag. Han har haft det bra. Jag har haft det bra. Allt har klaffat även om jag tvivlade litegrann igår. 

 

På min jobblista för onsdagen stod det 1. Traktplanering. 2. Markägarmöte. 3. Markägarmöte. Är man inte skogsinspektor verkar den listan kanske kort. Att ha två möten ute i fält på samma dag är dock nästan att ta dig vatten över huvudet. Åtminstone om man vet att de vill se över lite av varje på fastigheten. Att därutöver traktplanera - tja jag insåg igår att det var övermäktigt. Sms:ade till och med ena markägaren och ställde in, eller rättare sagt vi sa att "vi tar det i mån av tid". Klockan sex satt jag i bilen på väg ut i skogen. Tio var jag på plats för första mötet. Då hade jag redan traktplanerat i tre timmar. Kvart över tolv, efter ett par produktiva timmar i regnet, ringde jag markägare två och sa "vi kör".Det gjorde vi. Plattan hann dö men jag var ute i två timmar till innan jag satte mig i bilen hemåt. 

 

Under tiden hade Daniel och Alfred sovit mycket, åkt på utflykt och ätit mellanmål. Älskar de små uppdateringarna via messenger! 

 

Jag hade nämligen en tid att passa på kvällen. Det var dags för nästa evenemang på Hembygdsgården. CIRKUS! 

 

 

Lite nervös var jag. Vi har aldrig gjort det här innan. Jag visste inte hur många barn som skulle komma. Hur gamla de var. Vad de förväntade sig. Därför kunde jag inte lägga upp ett schema. Jav hade bara en lös plan, en massa cirkusprylar, lite musik och en hel del medhjälpare. 

 

 

Duktiga Emilia lovade att ta hand om Alfred ubder kvällen och tog med sig ett par kompisar som hjälpte till där det behövdes. Oj så bra de var allihopa! Alfred fick paket och sen busade han och Emilia i flera timmar. Ibland fick han komma och äta hos mig men han hade bara tid en liten stund, sen skulle han till Emilia igen. De visade mig att de kunde hi-five och slå knogarna mot varandra (det hade ett coolt namn jag såklart är för stenålders för att kunna) och dansa och jaga och gå på lina. Ja Alfred hade helt enkelt en härlig kväll. 

 

 

Det verkade gälla för alla andra också, och med alla menar jag inte fem ungar och några bybor. Det kom nämligen såååå mycket folk! Massor med barn i alla åldrar, med föräldrar och mor- och farföräldrar. De provade på allt, med eller utan hjälp. Var kreativa och hittade på nya tricks. Hjälpte varandra. Lyssnade när det behövdes. 

 

 

Susanne målade ansikten så att alla var färggranna och fina. Många kom utklädda och det var en färgfest att se på gänget. 

 

 

När det blev paus ringlade kön till våfflorna lång. Köket hade fullt upp! På dansbanan fortsatte cirkusen. Det tog faktiskt inte slut förrän vi, efter uppvisningen, plockade undan alla grejer. Tjoff sa det så försvann folket. 

 

 

Innan vi åkte kom det fram barn och tackade. Föräldrar frågade när nästa gång blev. Pensionärerna berömde evenemanget och tyckte att barnen haft roligt. Byalaget torkade svetten ur pannan. 

 

 

Ja, vi gör om det! Fast INTE redan nästa cafékväll som några förhoppningsfullt frågade. Nej, vi smälter framgången lite och ser när vi mäktar med nästa omgång. 

 

 

Nu ska jag mysa och sova som en stock. Två dagar kvar - sen SEMESTER! Oj vad jag har förtjänat det :-)