Kompisar
Äntligen, äntligen har vi fått träffa lille Elliott. Som vi har väntat! Sedan i oktober då han var en fin bula på magen. Sedan mars då jag hade mage och Rebecka var hemligt gravid. Sedan drygt ett år tillbaka, då vi över telefon kunde fira att vi lyckats bli gravida samtidigt. Vi har facetajmat och gått telefonpromenader. Delat bilder och erfarenheter. Idag fick vi se våra pojkar tillsammans. Byta barn en stund. Gå sida vid sida med varsin pojke i sele. Det var precis så mysigt som vi hoppats.
Alfred var otroligt nyfiken på Elliott. Fast han skulle ju helst vilja komma nära. Närmare. Ända fram. Ta lite i näsan. Nypa munnen. Peta i ögonen. Slå lite på ansiktet. Vi hade fullt sjå att hålla honom på lagom avstånd. Han protesterade självklart mot orättvisan. Elliott var i sin tur fascinerad av sin stora kompis. Satt och såg på med stora ögon när Alfred åt mat, drack ur pipmugg, plockade med leksaker, reste sig mot babygymmet. Visade stolt upp hur han kunde promenera i Rebeckas knä och sitta nästan själv med händerna framför sig. En stark och vaken liten krabat på 3,5 månader =).
Vi fikade och drack kaffe (tråkigt och tröttsamt tyckte Alfred och försvann till mormor för att inspektera huset istället) och gick därefter en promenad. Barnen sattes i bärselar så att vi kunde ströva fritt i skogen. Jag njöt av att få ta kort på ännu en mysig bebis som hänger tryggt i mammas famn. Bärande av bebisar är något av det ljuvligaste som finns. De gungas så behagligt till sömns. Ögonen som först sett världen glida förbi vimlar i kampen mot tröttheten. Händerna klappar och griper mot mammans bröst. Så sover de plötsligt med mammans hjärtslag nära örat. Underbart!
Vi gick genom skogen, förbi ett nybyggt område och längs sjön hem. En ganska lång runda så vi hann prata mycket under tiden. Rebecka och jag träffades på gymnasiet 2004. På den tiden umgicks vi hela tiden. Spelade spel eller gick promenader på rasterna. Gick på bio, provade kläder, fikade eller åt falafel efter skolan. Gjorde utflykter på helgerna. Åkte till Schweiz tillsammans en sommar. Efter skolan fortsatte vi ses. Rebecka har hälsat på mig i alla mina bostäder. Varit flera gånger i Umeå och hälsat på både skola och vänner. Kommit till Sollefteå två gånger redan.
Ibland har vi varit i ofas i livet. När jag flyttade hemifrån och pluggade medan hon inte bestämt vad hon skulle göra. När hon fick jobb och lägenhet medan jag fortfarande levde studentliv. När jag var i stabilt förhållande och hon bara dejtade eller längtade. När hon plötsligt var förlovad och bodde i hus och jag hade gjort slut efter 8 år med Axel. När jag var gravid och de bara ”pratat om det”. Då höll vi båda tummarna för att det skulle gå snabbt även för dem. Tänk så bra det blev. Två pojkar samma år. Mammaledigt samtidigt! Nu är vi lika vuxna båda två och har alltid en massa att prata om. Eller två bebisar - och det är samma sak =).
Min mamma hade sytt ”kompis-kläder” till Elliott och Alfred och innan vi sa hejdå bestämde vi oss för att ta ett kort på dem tillsammans. Lättare sagt än gjort när den ena ungen vill överfalla den andra hela tiden. Lite tokigt blev det men nu är deras allra första möte noga dokumenterat. Det ska de få se många gånger framöver. De som var kompisar redan innan de föddes.
