Mammas lille hjälpreda
Det är tidig morgon. Vi har ätit frukost. Jag plockar undan medan Alfie leker på golvet. Öppnar diskmaskinsluckan.
Hjälpa till - säger Alfred!
Diskmaskinen är rolig. Där man man resa sig mot luckan. Dra i korgen. Pyssla med besticken. Alfred är jättebra på att diska, tycker han själv.
Det är tidig eftermiddag. Vi har ätit lunch och varit på långpromenad. Jag vill städa huset men Alfred är inte upplagd för att vila på ryggen så jag låter honom vara på golvet. Tar fram skurhinken för att torka av ytor innan jag dammsuger.
Hjälpa till - säger Alfred!
Skurhinken är jättefin. Röd. Rund. Ett handtag har den. Han reser sig upp mot kanten. BINGO! Det är VATTEN I HINKEN. Hörde alla??? VATTEN i SKURHINKEN! Alfred plaskar i vattnet. Den ansvarsfulla mamman hämtar kameran och tar kort. Sen fortsätter städningen. Alfred är jättebra på att städa, tycker han själv.
Innan kvällen går jag runt och vattnar alla blommorna. Det rasslar i bladen när vattenkannan sticks ner mot jorden.
Hjälpa till - säger Alfie och kommer genast krypande. Blommor är spännande. Det går att plocka bladen. Äta dem. Gräva i jorden. Äta den. Välta krukan. Alfred är jättebra på att vattna blommor, tycker han själv.
Det här är ännu en väldigt rolig, väldigt intensiv och stundtals utmattande fas i Alfreds bebis-liv. Nu är han rörlig på ett helt annat sätt än innan. Kryper runt i raketfart. Reser sig mot allt. Ständigt nyfiken. Duktig på att underhålla sig själv. Därmed inte sagt att en mamma får slappna av. Tvärt om! Här ska det passas för allt som kan hända och det gäller att ha ögon i nacken. Vi startar dagen kring sex och slutar vid sjutiden på kvällen. Har jag tur har han däremellan sovit en timme eller så. Oftast under promenad eller vid mitt bröst. Glöm alla ambitioner om att få plocka i lugn och ro innan pappan vaknar. För att inte bli helt utmattad medan Daniel sover är det bra att skaffa sig vuxet sällskap, och gärna fler bebisar i tillvaron samtidigt. Idag promenerade vi i solskenet till Jennifer och Melker och hängde där i trevligt gemyt hela förmiddagen. Himla bra beslut!
Fina Melker kröp också omkring och upptäckte världen där hemma. 
De hade väldigt bra utkiksfönster!
En fika hann vi med också.
Promenader är fortfarande ett bra sätt att slappna av en stund, både för mig och Alfred. Särskilt när det är så strålande väder som idag! Vi går med selen på magen och Alfred framåtvänd eller bakåtvänd, selen på ryggen, sjalen på ryggen, med vagnen eller med sparken. En himla massa alternativ! Det händer ibland att han somnar då. Om han är lagom trött och jag allmänt tråkig. Idag sov han på min rygg en stund på väg till Yttersel. Sen slocknade han på magen på väg hem också. Därefter tyckte han sig ha sovit klart för dagen. Då var klockan kvart över tolv. När vi traskade ut igen vid tretiden var han alltså klarvaken.
Det är tråkigt att sitta i vagnen om man inte är trött. En liten stund går det bra att titta på Dante. Sedan finns det annat att göra. Krypa till exempel. Man lär sig väl inte krypa för att sedan sitta still i en vagn eller? Den här ungen får självklart prova på det mesta. Snön leker vi i mest varje dag. Så, hur smakar snö egentligen Alfred?
Wow, kallt!
Sitter här och vilar en liten stund.
Städa fick jag göra när Daniel vaknat. Laga mat också. Visst är det bra att ha en hjälpreda vid sin sida, men ibland blir det faktiskt sämre soppa med fler kockar. Än en gång var jag tacksam över att inte vara ensamstående. På kvällen fick min lille snäll-unge dock ställa upp en gång till. Som träningskompanjon den här gången. Kände helt enkelt starkt vid matbordet att jag inte ville lämna pojkarna hemma och åka bort idag. Min fina sambo följde då med och fanns till hands på träningen och Alfred hade kul som extra-vikt. Sen lekte han en stund med ett par andra barn. Därefter tog krafterna slut. Nu har han däckat totalt i Dannes famn och jag fick tid att skriva ett inlägg =). Vilken familj jag har <3