Det bästa som finns är gratis
Jag och Daniel åker gärna på loppis. Det är ett gemensamt intresse. Bäst är det när vi får göra en biltur i en vacker landsbygd och hitta små söta byar där det finns undangömda lador fulla med gamla skatter. Resan är lika rolig som målet. Det är oftast intressant att byta några ord med den, inte sällan pratsjuke, ”handlaren”. Ibland rotar vi bara runt bland skrot. Andra gånger trillar vi över riktiga fynd.
En riktig pärla som vi återvänt till ligger i Stockamöllan i Skåne. Det är en trevlig bygd med en damm, fina skogar och gamla byggnader. I en nedlagd gård eller industri har ett par satt upp varsin verksamhet. Frun säljer ”shabby chic” i en vit och ljus lokal. Mannen rustar upp antikviteter, gamla bildelar, skyltar och annat skoj som samlas huller om buller i en röd lada. Vi föredrar det senare stället. Det är som att gå på museum när man traskar omkring och känner på byråer med snidade dekorer, lampor med tidstypiska skärmar, leksaker och planscher. Ibland är han billig. Vissa saker har han ”fått med på köpet” när han handlat upp ett dödsbo eller liknande och inte lagt så mycket möda på. Andra gånger är priserna högre. Möbler som varsamt restaurerats med många timmars slipande, oljande och målande med linoljefärg eller liknande. Börjar man räkna på kostnad för material och inköp blir det snart uppenbart att timlönen är löjligt låg. Det här är en hobby mer än en förtjänstfull verksamhet. Nästan alla möbler i vårt hus är ”hoppade fynd” eller ikea-köp. Vår stringhylla i köket kommer från den här lilla antikhandeln. Lika så Alfreds barnstol.
Sist vi var där köpte Daniel en fantastiskt fin plansch och jag hittade vackra klossar i trä med snidade och färglagda bokstäver och en karvad liten bild.Jag stod länge och plockade med dem där de låg i en liten skål. Försökte hitta ett pris jag var villig att betala. Hur mycket kostar klossar? En krona styck så köper jag alla tänkte jag (det var typ 18 har jag för mig). Tre kronor styck också. Fem… tja då börjar det bli rätt mycket pengar på en loppis. En tjuga för alla vore rätt lagom men typ en femtiolapp känns också skäligt kom jag fram till.
Därefter gick jag och frågade.
”De där klossarna i skålen där borta, vad har du tänkt dig för dem?” (lite nervös, vad kommer han säga?)
”De där, lilla gumman, de får du av mig”
Ja, man kan bli kallad lilla gumman utan att det är en härskarteknik. Det blev sagt med värme och en blick på den svällande magen. Vi hade inte ens sagt att vi ville köpa planschen, ändå gav den snälla mannen bort klossarna till oss. I bilen på väg hem var Daniel lycklig över sitt fina fynd. Jag menade att mer fynd än mitt kunde man väl ändå inte hitta. De vackra klossarna fick jag ju helt gratis!
Det här inlägget handlar såklart inte enbart om materiella gåvor. Att få presenter är roligt men det finns annat i livet som är gratis och så oändligt mycket bättre. Utsikten och spänningen på utflykten. Upplevelsen när vi letar skatter och funderar på var de kommer ifrån. Dagar hemma när vi bara tittar på vår lille pojke som pysslar runt i hela huset. Leker med klossarna som jag lagt fram en stund. Kryper bort och undersöker vad man kan göra med en stol. Hälsar på pojken i ugnen (jo, det finns en liten pojke där inne intygar Alfred, varje gång han går dit för att titta). Tränar på att krypa upp för trappan. Drar i en matta. Rullar ut Dantes bajspåse.
Vårt hus är fullt med leksaker. Till stor del leksaker som det inte går att köpa på Toys’R’Us, eller vad butikerna nu heter. Snören, små hörn och insatsen i en diskmaskin. En vedkorg och ett piano. Vantar, en ficklampa och en solkatt som letar sig in. Blomkrukor. Alfred skulle kunna underhålla sig själv dagen i ända utan en enda liten skallra eller nallebjörn. Åtminstone så länge vi följer efter honom. Ser till att han inte stoppar någonting farligt i munnen. Att han inte slår huvudet i en kant eller trillar ner för trappan. Att han inte kvävs eller förgiftas. Det gör vi så gärna. Ser och lär. Ger honom tid. Tar med honom på våra aktiviteter. Ut i skogen. Hämta ved. Gå på hundpromenad. Hänga tvätt. Laga mat. Med ett extra par ögon, lite bebissång över axeln eller ett rytmiskt snusande vid bröstet är allting lite lite roligare. Dessutom oftast helt gratis.