sara.amsby.blogg.se

Minns ni gårdagen, med pulsande i snö, granhuggning och bråkiga luftrör? Kvällsjobb på det dessutom. Jag var ganska trött när det äntligen blev läggdags men hade lite svårt att somna. Är så ovan vid att ha möten på kvällen så var nog lite uppskruvad. Kring elva hade jag iaf varvat ner och slumrat till med en podd i öronen. Vid halv tolv gnydde Alfred och ville inte ligga själv. Jag hämtade honom och njöt av att få kela med en varm barnkropp i sängen. 

I sisådär en kvart. Sen kändes det ständiga pillandes och rullandet besvärande. Alfred gnällde, försökte krypa ur sängen, petade och klättrade på mig. Tredje gången han var ända vid fotändan följde jag efter honom ner. Hämtade mjölk. Bytte en blöja. La mig med honom i järnsängen för att låta Danne sova. 

Då drog Alfred i nästa växel. Pigg och glad. Upp och ner ur sängen. Tände släckte tände släckte lamporna. Hoppade på mig. Tjoade och pratade. Myste tre sekunder och så fart igen. Jag låg envist kvar och"sov" med alla mamma-sinnen på spänn. Som en hund med ett spetsat öra. Försökte att ignorera tröttheten. Tänkte att det går över. Ville stå ut och skona Daniel. 

När jag tillslut gick in med Alfred i sovrummet igen var klockan två och vi hade inte sovit något. Jag hoppades att han, efter lite gnäll, skulle slappna av och slockna hos pappa och gick själv ner till soffan. Hörde efter en halv minut Danne vråla ilsket och Alfred gråta. Gick upp. Daniel satt arg i sängen. Alfred tjöt efter mamma. Tog uppgiven ungen och gick ner till vardagsrummet. Vid halv tre sov vi ihopträngda i vår soffa. Tre timmar senare ringde klockan och efter än i en timme gick vi upp. Lagom redo för en jobbdag. 

Det går ju ändå. Alltid. Lite seg i huvudet men jobb fick jag gjort. Plockade en injobbad timme på slutet av dagen och var hemma strax efter tre. Då var Alfred pigg och glad efter en lugn dag med sovning och vila. Vi lekte i snöhögen, lekte i köket, läste i sängen, badade och gick på promenad under stjärnorna. Hade det bra helt enkelt. Sen åkte jag på kör. 

Som jag älskar min kör! Har sagt det förut och kommer säga det igen. Mika ger både energi, glädje och musikalitet till gänget som jag trivs så bra med. Nu sjunger vi jullåtar inför Julton dessutom, stycken jag både kan och gillar. Luftrören var förvånansvärt välvilliga och höll ut till en stund efter fikat. Sen njöt jag en halvtimme av att lyssna på de andra. Någon gång under övningen kände jag att jag inte kan stå fast vid beslutet att skippa Julton i år. Det här ger sån glädje och energi och Julton är speciellt. Jobbigt, utmanande men häftigt med alla duktiga musiker och sångare. Därför kommer jag hoppa in i lagom tid innan konserten men skippa alla genrep och så i år för att ändå få en lugn helg på hemmaplan. Längtar redan! 

Tänk, när jag flyttade till Sollefteå var det så mycket som var osäkert. Skulle jag trivas. Skulle jag hitta kompisar. Skulle jag klara jobbet och borde jag ens söka ett fysiskt arbete med den astma jag kämpar med (ännu mer då än nu)? När jag sen ramlade in i kören lite av en slump undrade jag igen om jag verkligen borde sjunga organiserat när jag så ofta har brist på luft, och tanken har slagit mig många gånger sen dess. Men jag är glad att jag fortsatt, för sången är så nyttigt för både kropp och knopp och är toppenbra träning för lungorna. Tack alla som stöttar och peppar när det går lite tungt, jag försöker bjuda igen alla bra dagar :-) Tack också för att ni redan från början gav mig ett sånt välkomnande och en så positiv start i Sollefteå. Nu är allt bättre än jag kunnat hoppas på. 

Dags sova och ladda för en effektiv dag i skogen. Godnatt!