Sjung och var glad
1. Redo för bad. 2. Tvättar badbyxor och undviker klåfingrar i toaletten. 3. Oups blöjorna kvar hemma. 4. Allt löst och korv som belöning.
Imorse simmade jag igen innan jobbet. Sååå skönt! Sen har det mesta gått min väg. Jag hade service på bilen och fick därmed en heldag på kontoret. Tog tag i ringlistan (lite ångest) och HALLELUJA nästan alla svarade, varenda en ville
träffas! Bara glatt och positivt!!! Första mötet är imorgon och jag är redo och förberedd :-). Hemifrån fick jag besked om att de bakade pepparkakor och att Alfred genast förstod hur han skulle kavla degen (och att man ska äta upp minst hälften).
Passade på att åka hem lite tidigare för att kompensera för sen måndag och hann promenera med pojkarna innan det blev beckmörkt.
Vi besökte grannarna istället för stt gå långrunda i -20. Kaffe och kaka lockade mer. Jag tror Alfred livar upp dem och det är så roligt att han får umgås med gamlingar nu när varken Danne eller jag har så många ur den äldre generationen i livet.
Bara min farmor och hon bor ju i Skåne så vi träffas inte så ofta.
På vägen hem var det mörkt och kallt på riktigt så Alfie fick åka rygg och så genade vi hem. Fina hem! Så glad att det inte brann ner, inte skadades, inte behövde totalsaneras. Hoppas vi lärde vår läxa och blir klokare framöver. LÄGG INGET ELDFÄNGT NÄRA
KAMINEN!
Alfred är lite gnällig och frustrerad just nu. Jag vet inte om det bara är när han r med mig, om det mest är eftermiddagarna, om det beror på en utvecklingsfas eller kanske tänder. Han fick åtminstone åka sjal när golvytan plötsligt blev för stor, hård
och jobbig. Så blev disken plockad och huset iordning igen medan vi kramades lite.
Sen tog Daniel över igen medan jag fick åka och sjunga kör. Han är min hjälte! Förstår att jag kan behöva få komma iväg och andas lite (okej andas är väl kanske det jag är sämst på just under kören, men ladda upp r kanske mer korrekt) även om jag
varit borta stora delar av dagen. I gengäld försöker jag lämna utrymme för att han ska få träna, cykla, promenera eller bara smita undan när han vill medan jag är hemma. En liten stund kan betyda så mycket!
Nu tror jag att jag är tillbaka på banan igen. Hoppas jag! Om jobbet fortsätter flyta på lite, om vi ser till att skapa tid för varandra hemma, om jag försöker vräka i mig mat + mellanmål och ser till att sitta med nebulisatorn lite oftare, om jag
får fortsätta simma, styrketräna och sjunga med jämna mellanrum, om vi tar hand om varandra så mycket vi bara kan - då har jag nog en bra balans i livet!