Kom ska vi leka!
Julafton i all ära, men det är ju ändå något visst med juldagen, inte samt? Den må vara årets segaste dag, när alla skrotar runt i sköna kläder och småäter på rester. Dåsig, långsam, lugn på gränsen till tråkig. Samtidigt är det dagen då alla presenterna
kan användas från det att man slår upp ögonen.
Ni skulle se Alfreds min när vi smög nerför trappan klockan halv sju, öppnade grinden till köket och han fick se dockskåpet. Polletten ramlade ner. Allt kom tillbaka. JAVISST JA! Sen var det en upptagen pojke som lät mamma pyssla på med frukosten. Både
Pippi, hästen och Pippi-dockan (nr 2 alltså) med apan skulle sitta vid frukostbordet. Jag stökade runt med min mat i lugn och ro men hörde hur Alfred pratade för sig själv. Gnäggade lite då och då. "Är det pippi-hästen?" "Pappapappa" "Vad sa du, apan?" "
Dante mamma" "Jasåååå???" Sen vände jag mig om och fick se den digitala fotoramen som stod precis i Alfreds blickfång. Där snurrade det fram bilder som lillpojken genast kommenterade. Succé alltså! Jag har roat mig hela dagen med att
plocka fram både gamla och nya favoriter och skicka till ramen så nu är det ett riktigt bra album som bläddrar, men fler ska det bli!
Efter en långsam drop-in-frukost med paus för lek tog vi oss ut i finvädret. Vi laddade upp med pulkor och gick till backen i sakta mak. Alfred, som inte är helt målfokuserad på promenaderna, varvade mellan att åka snabbfilen bakom pappas cykel....
... och att dra pulkan i betydligt makligare tempo.
Jisses så bra före det var idag. Det gick rasande snabbt och jag insåg att den där hjälmen kommer bli bra till Alfred! Fast han kunde tänka sig att springa ner med Dante istället för att åka i och för sig. Vet inte vad som är mest riskabelt.
Om någon undrar vann både jag och Danne den obligatoriska tävlingen. Jag var snabbast och han åkte längst. Alfred var hejarklack uppe på krönet.
Sen var det skönt att hänga på ryggen tillbaka. Den nya selen är absolut godkänt! Lättare än att sjala utanpå kläder, om än lite annan typ av avlastning. Helt klart skönt att ha som komplement!
Vi hade en hel massa planer för dagen. Bollade olika utflyktsmål. Det landade i, ingenting. Promenader hemma funkar också bra och däremellan en massa lek. Alfred och jag har suttit vid dockskåpet hur mycket som helst igår. Jag älskar när han leker med
saker jag också har roligt med. Han tycker bäst om att låta figurerna 1. Åka rutschkana på taket, 2. Åka rutschkana i trappan, 3. Hoppa ut genom fönstret. Jag introducerar matning av djuren, pussar, lägga saker i skåpen och låta dockorna sova i sängarna.
Han hänger ivrigt med på mina idéer. Vi har kul helt enkelt :-). Han har även dansat med sin nya gula ambulans som spelar roliga trudelutter, ritat en massa på sin ritplatta (ni vet en sån man hade när man var liten som ritar med kol och
magnet och suddar allt med en liten spak), läst mamma-mu-bok med både ko och kråka som gosedjur samt tagit med alla sina figurer i gungan. Favoriter är ändå Pippi och hästen. De har hängt med överallt hela dagen!
Man blir så väldigt trött av att leka, skönt att få sova hos mamma!
På promenad nummer två kraschade mina luftrör. De blev visst chockade av att det snöade ute, efter att ha andats varm brasluft i flera timmar. Uttrycket "det var som om luften gick ur mig" var himla passande. Eftersom huset var fullt med barnvakter
kunde jag lägga mig och slumra en liten stund. Under tiden hade Alfred skoj på nedervåningen. När jag kom ner igen möttes jag av det här 🤣😝😗🐸 Älskar dem båda ❤️
Innan läggdags tog jag, Dante och Alfred en promenad för oss själva. Rensade huvudet och andades lite frisk luft igen. Då hade det klarnat upp. Månen lyste stark och det var stjärnklart ute. Vi gick genom mörka skogen utan lampa och njöt av tystnaden.
Det knarrade under skorna. Jag tänkte att nu inpräntar jag i min pojke att mörk skog är lugn, harmoni och vacker natur. Han sitter så tryggt och lyssnar på mina hjärtslag. Hör att jag inte är rädd. Jag tror det är nyttigt! Vi svängde ut på vägen igen
och tittade på himlen. "Näääna, moooome" pekade Alfred och jag kände mig stolt över att det är ord han redan kan. Viktiga ord! När vi kom tillbaka mot huset hade ett grönaktigt dis börjat synas i norr. Jag hämtade lillebror och vi stod och tittade
en stund medan ett svagt men ändå tydligt norrsken fladdrade över himlen. Det var en fin kväll!
När jag lämnade över Alfred till Danne insåg jag att nästan alla mina bärdon fått jobba idag. Selen på väg hem från pulkabacken. Röda sjalen vid sovningen. Min korta randiga som halsduk och bärsjal på promenad nr två där Alfred varvade med att springa,
åka spark, åka cykel och åka mamma. Till sist min blåa skönhet i ett avlastande knyt på sista promenaden. En himla bra hög har jag!