De ovärderliga
Den här dagen började i Sundsvall. Utan Alfred. Daniel har nu tagit sin första natt där jag inte fanns under samma tak.
Jag och brorsan sov i Vickans lägenhet för att slippa gå upp tidigare än sex och köra till flyget. Alfred och Daniel hade varit vakna ett par timmar och saknat mamma.
Jag trodde min kropp skulle passa på att sova törnrosasömn men det funkar tydligen inte så. Jag vaknade flera gånger och undrade var Alfred var och hur de hade det. Livet som förälder helt enkelt!
Nu är julen förbi. Snart även de lugna mellandagarna. Decembers köp-hysteri ersätts av snåla januari.
Ni kanske är trötta på allt vad prylar heter men jag satt i bilen på väg tillbaka och funderade över saker som gör min vardag sådär lite extra bra. Som förenklar, sätter guldkant eller öppnar nya möjligheter.
(Bild på takskottning från idag)
En sån sak sitter jag och knappar på just nu; mobilen, även om man knappt vill erkänna hur viktig den blivit. Några andra braiga julklappar och andra grymma prylar listar jag nedan (alltså helt osponsrat och på eget initiativ):
- Min systemkamera. Jag är så himla glad att jag köpte för den första som lärde mig fotografera, sen den nya som gav mig bättre möjligheter att ta bra bilder året om! Det är som om kameran inte bara fångar alla fina minnen på bästa sätt, utan dessutom uppmuntrar oss att ta oss till vackra platser som kommer göra sig bra på bild. Inte dåligt av en pryl!
- Minneskortadaptern! Alltså grunkan som skickar bilderna från kortet till telefonen. Min gamla gick sönder i förrgår och jag kände mig nästan desperat över att bilderna satt fast i kameran. Inte kunna titta på dem på mobilen. Inte kunna lägga ut på bloggen eller insta. Inte kunna dela minnena med familjen i Skåne. Bilder är till för att delas så när min bror gav mig en ny på väg upp till Sundsvall var jag så tacksam att det nästan är pinsamt. Återigen, en liten pryl bar, samtidigt en länk till familjen!
- Den digitala fotoramen. Årets julklapp från föräldrarna, redan en succé! Vi har bilder på väggen, i en kalender (en annan julklapp från i år), i album och på bloggen men det är ändå så många fina kort som aldrig visas. Nu kan hundratals bilder bläddra i ramen i köket. Det skapar samtal och väcker minnen. Alfred älskar det redan men det kommer bli fantastiskt när ha är lite äldre och kan fråga "är det där jag, vad gjorde vi där, vem är det?".
- Spikmattan. En julklapp jag önskade mig av föräldrarna 2009 och som använts flitigt sedan dess. Jag ligger på den nästan varje kväll och känner hur rygg och axlar som burit och spänt sig slappnar av, genomströmmas av blod, blir varma och mjuka igen.
- På samma tema, yogamattan, årets julklapp från Daniel - tillsammans med tiden han ger mig ensam i föräldrarnas hus med bara mattan och ett pass på youtube. Det kan vara den allra bästa träningen för mig. Yogan tänjer och mjukar upp benmusklerna efter tunga arbetspass i skogen. Den får mig att böja och stretcha armar, axlar och nacke som har burit barn i sjal och famn. Den stärker de inre musklerna som fortfarande återhämtar sig efter graviditet och förlossning. Slutligen, och kanske viktigast av allt, hjälper den mig öppna luftvägarna, andas djupt och rensa luftrören. Den brusande andningen har jag nytta av på många sätt och i många situationer. En bra yogamatta gjorde passet mycket lättare och trevligare än när jag tränat på en trasmatta.
- Bärsjalarna. Jag älskar dem! De underlättar mina dagar. Ger Alfred och mig nätet och trygghet, smidiga promenader och enkla nattningar. Idag somnade han i sjalen på dagen och sov där en timme medan jag skrev en artikel till Rallet Går. Sen satt han på min rygg när jag tog sparken till Katarina för att gå igenom texten och ta bilder. När vi plockat fram tavlor och skulle ta kort satte jag honom på ryggen igen och där satt han sen ända tills vi kom hem. På kvällen somnade han på min mage innan jag la över honom i sängen. Sjalarna är vackra hantverk, konstverk, redskap och de har gett mig nya vänner och ett nytt forum. Jag vågar påstå att jag älskar dem!
- Mina stickade tröjor. Jag vet att listan är lång nu men jag kan inte utelämna dem. Så vackra. Så sköna. Så praktiska. Jag kan gå inomhus i ulltröjorna utan att svettas och ha dem ute i snön utan att frysa. Dessutom får de mig att känna mig så trygg, så rotad, så himla mycket som mig själv. Tack mamma för det bästa du kan ge mig!
Jag hade såklart kunnat räkna upp en massa andra materiella saker som också ger mervärde i min vardag. Badkaret, blommorna, pianot, brasan, radion, mina böcker och så mycket mer. Jag är ingen ytlig person och tycker inte om att handla men jag tycker ändå att sakerna jag omger mig av är med och skapar min egen lilla verklighet, och för det är jag faktiskt tacksam! Det är dessutom roligt att ha det nedskrivet så här för jag vet att listan ändras. Att jag för några år sedan hade skrivit mp3-spelaren, dagboken, mina rundstickor, färgpennorna, pennan till ipaden, paddan och min cykel på den här listan. Andra tider, andra saker. Det blir roligt att återkomma om några år och se vad som förändrats!
Hoppas att ni har fått och gett bort precis lagom många julklappar som kommer skänka glädje ute i världen. Ta hand om er och varandra! Godnatt :-)