Vi måste prata om bröst
Japp, ni läste rätt. Nu var det ett tag sedan inläggen kretsade kring bröst. Något år skulle jag tro, sedan mjölkproduktionen precis hade kommit igång och tuttarna var fyrkantiga i stasen. När jag pendlade mellan feber, smärtsam amning och lycka över att kunna mata min skatt.
Nu är det en ny fas på gång. Utfasningen närmare bestämt.
ojämn mjölkproduktion = sned överkropp 
I fyra månader har jag ammat hemma och pumpat på jobbet. Min bil är sprutlackerad med bröstmjölk på insidan. Det är svårt att pricka en flaska eller ett glas eller vad som nu finns till hands! Mina jobbkläder måste tvättas ofta pga ständigt läckage och vita ringar i tyget.
(slänger in lite bilder från dagens promenad)
Nu har jag bestämt mig för att sluta hålla igång mjölkproduktionen. På dagtid pumpar jag ingenting. När jag kommer hem ammar jag bara om Alfred ber om det.
Inser ni hur stora bröst kan bli om de fylla med mjölk och inte töms regelbundet? ENORMA! Kantiga. Knöliga ut i armhålan. Förstår ni hur ont det gör? Hur obehagligt det är att inte tömma? Det finns inget ord för att vara amnings-nödig men det känns lika påträngande som att vara kissnödig, men man kan inte hålla sig. Det läcker helt enkelt sakta men säkert när trycket blir för högt. När Alfred tar bröstet är det som att öppna en kran. Det sprutar!
Bröstet skriver jag, i singularis. Det är nämligen ett bröst som resan resignerat, sjunkit ihop, minskat på mjölken. Det högra bröstet som hela tiden varit mindre aktivt. Mitt vänstra monster-bröst däremot. Ojojoj! Det var det som gick bananas i början och gav mig mjölkstockning. Det som fick sårig bröstvårta och gjorde så ont. Det som hela tiden varit Alfies favorit. Nu är det vänstra bröstet stundvis enormt och sprutar mjölk så fort man nuddar det.
Jag kanske borde försöka amma mer på höger igen? Jämna ut produktionen. Eller bara inte bry mig. Det är ju så skönt att få tömma monstret, och långt innan det är gjort har Alfred tröttnat. Därför låter jag högersidan sina nu. Står ut med att vara sned och konstig. Precis som jag står ut med vad som helst i rollen som mamma.
På kvällen ammar Alfred fortfarande. Somnar med bröstet i mun. Men även där går vi mot nästa fas. Jag har börjat sätta stopp under natten. Sova på sidan eller magen. Första natten protesterade Alfred länge och högljutt. Grät och skrek om och om och om igen. Andra natten gnällde han bara en liten stund. Inatt nästan inget alls. Istället gosar han in sig i min halsgrop, låter mig pussa och krama och så myser vi tätt ihop. Man kommer närmare när Alfred kan ligga i ansiktshöjd. Det är skönt att kunna sova på mage igen!
Nu har jag pratat klart om bröst! Än är vi inte färdiga med amningen men kanske snart. När mjölken tar slut och därmed även intresset. Det känns rätt skönt nu faktiskt.
