Nu händer det grejer!

Hela sommaren har vi pratat om fibern och gångarn som ska grävas. Varit på möten, skrivit i ansökningar, gjort ledningskollen, ställt frågor, pratat med entreprenörer, funderar och tänkt om igen. Vi hade hoppats på stt bli klara tidigt. Därefter innan skåneresan. Därefter innan sommaren var slut. Nu är det äntligen igång! Idag kom en kompis med grävmaskin och gjorde ett hästjobb timme efter timme. Herregud, vi hade aldrig klarat det själv. 
 
 
Alfred hade en stor dag såklart! En grävmaskin på tomten :-o hur bra får det bli? Jo, ännu lite bättre. 
 
 
 
Han fick nämligen hjälpa till att köra en stund. Dessutom med en kompis! 
 
 
Grävmaskinisten är nämligen Wilmas pappa. Fina Wilma som leker så bra med Alfred. Medan Daniel och Daniel grävde timme efter timme i strilande regn höll jag och Jennifer barnen på gott humör. De tittade på leksaker, ritade, sprang runt och busade. Gosade ibland. Läste lite bok. Medan vi grillade hamburgare sov båda barnen en stund. Wilma somnade lugnt och stilla i sin vagn på altanen. Alfred slocknade efter en stund i sjalen på min mage med bröstet i mun. Så olika, ändå så lika små barn. 
 
 
En stund fick de springa utomhus, de små naturbarnen. Mest höll vi oss dock undan regn, grus och maskiner. Lagade mat, pratade, drack kaffe, bäddade och städade. Ytterst typiska könsroller idag! Så måste det bli för Alfred ville inte lämna mig ur sikte när helgen äntligen inträtt. 
 
 
Från morgon till kväll har han snuttar och hängt i famnen, sjalen, selen. På ryggen i sjal på morgonpromenaden. På magen i sele medan vi slipade och oljade en bänkskiva. På rygg i selen när vi mätte och klippte fiberkabel. Vid bröstet i sele när jag lagade lunch. Sovandes i trikån när vi fixade middag. På ryggen på kvällspromenaden. Praktiskt, Gosigt och aningen ansträngande. Dock välbehövligt att fylla på batterierna all tid vi har tillsammans.