sara.amsby.blogg.se

Klockan är snart tio och jag sitter i solen vid älven. Det är fredag. Kontorsdag. Dante och jag har tagit vår förmiddagspromenad för att rensa huvudet. Min första 5 dagars arbetsvecka på, låt se, drygt 14 månader, är snart avklarad. 

 

 

Det går bra att jobba. Jag känner mig säker på vad jag gör, har schema och rutiner, ringer markägare och bokar möten. Samtidigt tar det på energin att gå upp halv sex, hålla igång hela arbetsdagen, vara glad och närvarande hemma, lägga Alfred, hinna med åtminstone en av alla saker som samlas på "vill-göra-listan" och slutligen sova med en igel vid min sida. Dessutom krånglar luftrören igen och jag måste lägga tid på att andas i maskinen och energi på att andas över huvud taget. Onödigt mitt i livspusslet!

 

 

Alfred har det så bra på dagarna med Daniel. De är utomhus, tar det lugnt, äter och sover. Ändå märks det att han påverkas av min frånvaro. Han hänger och klänger på mig när jag är hemma. Vet inte hur mycket han vill och hur nära han kan komma. Skriker om jag lämnar rummet innan han har koll på läget. Först efter att jag burit, ammat, gosat, busat osv tillräckligt länge kan han slappna av och leka som vanligt. Jag kan inte längre smyga ut från sovrummet kvällstid utan måste byta av med Danne och tassa bort från en gallskrikande och sprattlande pojke för att äta kvällsmat. Hela natten igenom klamrar han sig fast vid brösten med en stark nypa om det han inte äter på. När han behöver mig som mest drömmer jag om att träna på att söva i spjälsängen igen. De tomma "mjölk-påsarna" blir omilt behandlade mot morgonkvisten. På morgnarna går han upp med mig halv sex oavsett om han sovit klart eller inte. Kramar, klänger och letar bröst, kvittrande glad så länge han är trygg med min närhet.

 

 

Jag vet att det är en fas vi måste igenom. Vänja oss igen. Komma in i rutinerna. Snart nog springer han iväg när jag vill gosa. Därför tar jag nu chansen att bära, sjala, amma och krama. Knyter honom på magen medan vi fixar frukost. Sätter honom på ryggen och går en promenad. Tar alla chanser att få vara med honom på jobb eller lediga stunder. Längtan och saknaden, den delar vi till fullo! 

 

 

Nu ska jag till lekparken för att träffa mina käraste en stund innan jag återgår till kontorsarbete. Bästa peppen inför samtal och möten!