En kändis på semester

Vardag, så skönt ändå! Nu har jag jobbat tre dagar och det funkar hur bra som helst. Semestern var lite som en vattendelare. Innan kändes Alfred fortfarande mest som min bebis. Hur bra det än gick med pappaledighet, hemmakontor och långhelg kändes det lite jobbigt att åka hemifrån på dagarna. Jag är ju mamma framförallt och navelsträngen sitter hårt! Fast nu är det faktiskt en liten pigg och självsäker pojke som springer omkring hemma. Jag är fortfarande mamma ut i fingerspetsarna men han behöver mig inte dagarna i ända. Jag kan lugnt åka på jobb och sen ivrigt komma hem för att mysa. 
 
Mycket mys blir det! När jag är hemma är vi båda närhet. Nätterna är fulla av amning och Alfred sover helst på mig. Jag får ABSOLUT INTE rymma för att till exempel kissa. För att inte tala om att vakna och smyga till jobbet utan att Alfred fått gå upp. Lösningen på de flesta problem är helt enkelt att sjala. Knyta vid bröst och pyssla i huset. Knyta på rygg och gå på promenad eller fixa i trädgården. Känns hur sprattelkroppen slappnar av mot mig och hur armarna landar runt halsen. Lika viktigt för mig som för Alfie.
 
 
Idag kom en riktig sjal-kändia på besök. Andy kallas den, Paco Andalusien tror jag den heller. Mjuk och trevlig bomull. Förra veckans semestersjak var mer fin än bra tyckte jag. Den här gången kan jag bara sälla mig i ledet med beundrare. Det här kan vara den perfekta kombinationen av grepp och glid och lagom lite stretch. En snäll sjal helt enkelt! 
 
 
Vi tog med Andy till hembygdsgården. Gick en lång promenad i lugn och ro, pratade i telefon och tittade på allt möjligt på vägen. Ensilagebalar. Får. Bilar. Gräsklippare. Plockade hallon. Njöt. 
 
 
 
Sen drack jag kaffe på cafékväll medan Alfred for runt som en virvelvind. Han hälsade på alla besökare, beundrare grannens hund och lekte med en snäll flicka som jagade och busade och kramade länge. 
 
 
 
Sen blev det lite vila och bröst tills Daniel hämtade oss lagom till läggdags. Idag här jag allt för att hålla mig vaken och hinna göra någonting mer (om så bara läsa eller rita) innan det är dags att sova. 
 
 
 
#1 - - PhotoJelly:

Hej plastpåse :D
Att sjala är verkligen underbart <3 Synd att min pojk inte vill längre. Otroligt vacker sjal!

Svar: Hej sjalbarn! Å jag ser INTE fram emot tiden då vi inte längre myser i sjalen, smaridigr som jag såklart tycker det blir roligt att se plutten växa upp, börja skolan, idrotta eller vad han nu vill hitta på. Livets gång, inte sant? Man får kanske sjala barnbarn eller annat i framtiden ;-)
Sara