sara.amsby.blogg.se

Egentligen skulle jag vara på kören nu. Världens bästa och härligaste kör som jag knappt missade en gång på ens under jobbiga astmaperioder eller när Alfred var spädbarn. Nu har jag inte varit där på flera veckor. Bara en gång sen jag började jobba. Idag var det inget årsmöte, ingen röjningskurs, inget annat jag inte kan missa. Vi ligger i sängen, har läst två sagor, Alfred har precis somnat. Jag är inte sjuk, har bara lite dåliga luftrör, men jag orkade inte åka ifrån Alfred efter bara några timmar hemma. Jag ville mysa och natta och njuta av lugnet med familjen. Ibland får det vara så helt enkelt. 

 

 

Jag var på biblioteket idag och lånade nya böcker. Pekböcker att ha vid pottan och i leksakslådan och bilderböcker att läsa som godnattsaga. Det är så mysigt tycker jag! Ikväll har vi läst Billy och grodan samt Vår i Bullerbyn. Många av böckerna vi läser är från när jag var liten, ja de flesta var faktiskt gamla redan då. Barnen lever i fyrtio, femtio eller sextiotalet och jag tänker mycket på allt som förändrats. Aldrig skulle väl en förälder idag låta lilla Kerstin tulta omkring vid bäcken med sina sex-åttaåriga syskon med kompisar? Inte skulle de äldre barnen få en chans att rida på kor eller balansera på ladugårdstak? Inte skulle väl Pysen 4 år få stanna hemma på bakgården i stan och ge hästen socker medan mamma handlade? Inte ens om moster fanns i grannhuset och manglade tvätt åt sina kunder. Frihet mot säkerhet, tillit mot bus. Nu är det helt klart andra tider, trots att vår Alfred säkert får ett både friare och tryggare liv än många stadsungar i hans generation. 

 

 

Vi var på BVC med Alfred idag, hos vår kloka och snälla barnmorska. Redan innan Alfred blev vägd och mätt tittade hon på honom och konstaterade att han "är så fin i kroppen" och "ser ut att må så bra" och "är väldigt pigg och glad hela tiden". Det är sunt tycker jag! Att kurvan sen fortsätter dippa tyckte hon bara var helt naturligt, så mycket som han rör sig.

 

Så fin så fin :-)

 

Hon tyckte det var bra att vi fortsätter amma och tipsade om lite mer smör i maten men menade annars mest att vi skulle köra på som vi gör.

 

10 månader 70cm och 8300g 

Fast så var det ju det där med trygghet och säkerhet. Vid tiomånaderskontrollen tittar barnmorskan på om barnet nått en utveckling där det reser sig upp och går utmed möblerna. Det gör Alfred!

 

 

Han rör sig ju relativt obehindrat fram så länge ha har något, vad som helst, att hålla i. Stol, kundkorg, papperskorg och leksakslåda är några exempel. "Har ni tänkt på att barnsäkra hemmet?" frågade hon därför lite försiktigt. Eluttag, kontakter, sladdar, kanske en trappa? Har ni trappgrind? Det har vi ju, fast bara på ovanvåningen. Vi lovade att se över säkerheten och när Danne berättade att han brukar barrikadera köket så att Alfie inte kan krypa ut ur sikte fick han tummen upp. Kanske tur att det är han som är föräldraledig nu (hälsar mamman som är stolt över att ungen klättrar uppför hela trappan).

 

 

Alfreds balans blir verkligen bättre för var dag som går. Han vågar inte släppa och prova gå än (bra sa bm, barn som går tidigt slår dsig mycket) men han har ju stått själv korta stunder i en dryg månad nu. Idag tog han det ett steg längre. Flera gånger under eftermiddagen har han på eget initiativ släppt taget och stått helt själv i minst en minut utan problem. Han tog dessutom ett steg emot Dante. Fina duktiga pojken! 

 

 

Vi har så mysiga eftermiddagar hemma nu. Idag gosade vi en stund och bläddrade i en pekbok, åt middag och pratade med min bror på facetajm. Sen gick vi en promenad och så ringde vi till mormor och morfar. Alfie vill helst hålla plattan när vi facetajmar och om jag tar den blir han arg. Särskilt när han är trött. Idag lät jag honom hållas. Han pekade på morfars näsa och mormors mun. Pussade på dem. Vände på plattan för att se om de kunde komma ut (antar jag). Sen höll han i plattan (jag höll den också) och gick med mormor och morfar till fönstret. Vi visade dem vädret ute och han pussades lite till. Så tog han med dem till leksakslådan på hjul. Jag ställde plattan i "vagnen" och Alfred skjutsade runt sin mormor och morfar i köket. Det var så gulligt :-).

 

 

Jag är så himla tacksam över all tid jag får med familjen. Över att slippa pendla till jobbet, inte ha så mycket övertidsarbete och kunna ta med Alfred i fält ibland. Igår stannade de dock hemma istället för att följa med ut. Först kändes det synd, för jag kom fram till en fin sjö med brygga, vindskydd, utedass och superfin tallskog där jag skulle inventera.

 

 

Sen visade sig posten innehålla 1. Myrmark, 2. Massvis med snårskog. 3. Djupa och branta raviner. Dessutom växlade vädret mellan sol, snö och hagel så de hade det helt klart bättre hemma! Imorgon ska jag se om det kan bli bättre förutsättningar när jag ska planera rågångar strax utanför stan. Det skulle helt klart vara roligare att göra med min lilla pratkvarn på ryggen! 

 

 

Nu ska jag läsa en biblioteksbok, äta kvällsfika och somna tidigt. Godnatt :-).