Torsdag. Dagen då jag skulle hem till markägare och bli utskälld. Då jag vaknade trött. Förberedde mig noga på morgonen. Fick gulla med Alfred på lunchen. Fick mig en ordentlig läxa, drack kaffe och slutade på någorlunda god fot. Andades ut i bilen och konstaterade att ibland går det inte att göra rätt och då får man bara gilla läget. Åkte hem och kramades med finpojke. Vek tvätt, busade i sängen, lekte på golvet. Stoppade gosungen i sjalen och gick ut i solskenet. Insåg att sjaltyget glidit och "sätet poppat". Sjalade om. Satte tillbaka strumpor och benvärmare. Gick vidare. Insåg att sjaltyget glidit igen. Repeterade. Repeterade. Provade annat knyt. Repeterade. Blev aningen arg över att behöva stanna (igen) och plocka ur barfotabarn utan overall över fuktig kall mark med post, jacka och sjal i händerna och försöka knyta om allt. Provade ett framåt-knyt. Sjaltyget gled bort från rumpan även här. Försökte stötta upp pojke som hängde i sjal. Kom tillbaka in med pojke utan en strumpa. Blev gråtfärdig över DUMMA ALLT!
Jag köpte för sjutton inte en ny dyr sjal för att den var SNYGG. Den skulle ju varamjuk och ingosad och smidig och enklare att knyta med. Jag vill inte behöva försöka och försöka och försöka och bara få skit tillbaka! Jag vill ha lättspänt tyg och sköna knyt och mindre sjal att hantera. Var sinnessjukt besviken en stund. Prövade ännu fler varianter med mycket tålmodig och närhetstörstande liten pojke och tyckte lite bättre om sjalen igen. Hoppas dock att vi bara ska över nån tröskel, hitta nåt knep, för det måste va lätt och bli bra för att det ska vara roligt.
Lyckades laga halvdan middag trots UTSVULTEN. Åt. Ammade. Pysslade hemma med Danne. Sprang bort frustration och ledsenhet tillsammans med hela familjen. Dante drog. Danne cyklade. Alfie satt och var trött med nöjd i sin sits.
Den här dagen var en pärs men nu är den slut. Jag somnade vid nattningen.
