Mörka tider

Känner ni som jag? Mörkret har lagt sig över Sverige. Krupit in i kroppen. Som tröt tjära tränger det genom huden, lägger sig i huvudet, får tankarna att flyta segt. Allt som ska göras måste man ta tag i mellan klockan åtta och tolv. Kring fyra blir världen svartvit. Ögonlocken tunga. Det gäller att kämpa för sin rätt att förbli aktiv. Eller. Jag kanske överdrev lite.Eventuellt påverkad av snörvliga förkylningar och svajiga luftrör. Vad jag ville säga är att vi är trötta just nu.

 

Så, vad gör vi när allt, det mesta åtminstone, är lite jobbigare än det brukar? Jo, då passar vi på att åka till Sundsvall. Alfredvakt - check! Dantevakt - check! Egentid - checkcheckcheck :-D. Det har ärligt talat varit himla skönt att få sitta ner och pyssla med lite mörkersysslor i lugn och ro. Jag har bland annat:

 

- Deklarerat bort företaget. Inte. Nehepp. Inte nu heller. Men snart ska jag. Lovar!

- Ritat på plattan. Myyyycket roligare. Terapeutiskt rent utav. Ska dessutom bli skönt att kryssa bort ett projekt från listan igen, snart. I lurarna har "No stig vår sang", i inspelning av Mika the körledare, gått på repeat. 
 
Kan ni lista ut vad det ska bli?
 
Nu kanske?
Pssst... okejdå, jag berättar... håller på med födelsetavlor till två favoritkillar. Lite pyssligt och pilligt men himla kul ;-). 
 

- Klippt ihop små filmsnuttar på Alfred. Jag har hittills filmat totalt 2 timmar och 50 minuter (tvåtimmarochfemtiominuter :-O) av minutskorta mobilklipp. Makalöst! Jätteroligt att titta på dem igen. Både från lille plutt Alfie i juli, och från den mulliga lille kerub som nu bjussar friskt på leenden till alla han möter.

 

Är det någon där hemma som behöver lite Bio Alfred för att lysa upp i vintermörkret? Hörde jag ett rungande JAAAA?! Självklart ska ni få det :-) Här är några sekvenser från veckan som gick.

 

Bebisskratt. Bebisskratt. Bebisskratt. SÅÅÅÅ smittsamt!

 

Stor kille i ännu större gåstol. Skämtar. Liten plutt når knappt ner till marken men går visst ändå. Helt plötsligt har vi massor med tid utan bebis i armarna. Snudd på paradigmskifte!

 

Första besöket på badhuset med tipptopp barnvakter :-). Alfred var fantastisk (helt subjektivt). Glad, modig, duktig på att simma. STOLT MAMMA!

 

Och var är MIN tallrik får jag fråga - verkar han undra där i sin barnstol. Äter sedan allt han kommer åt. Japp, nu sitter Alfie med vid matbordet (ibland). Fullt rimligt vid fyra månaders ålder tyckte tydligen vi. 

 

Min hjärna vaknade dock inte upp av gulliga filmklipp. Inte heller av den verkliga, varma, gosiga charmören. Inte ens av snön som började falla och lyste upp eftermiddagen. Nej, det enda som lyckades sprätta liv i mitt amnings-dåsiga novemberhuvud var (obs nördvarning) ett frågemaraton vid matbordet. Jajemen, lite hederligt läxförhör med allmänbildande frågekort väckte mig lagom till läggdags och nu sitter jag pigg och glad i soffan medan hjärnan på egen hand repeterar frågorna jag misslyckades med (Pakistans huvudstad är Islamabad... Vikingarna härjade 800-1150... Sokrates är filosofins fader... osvosvosv). Det kan bli spännande drömmar inatt!

 

Imorgon ska jag repetera körsånger istället för på kvällen sjunger vi på allhelgona-gudstjänst i kyrkan. Kom dit vetja! Det kommer bli fint :-). Nu går jag och lägger mig mellan mina killar, med eller utan läxförhör i huvudet. Godnatt!