… och det var sommar’n som kom
Nu blommar träden och världen är som ett fyrverkeri av nyutslagna löv. Efter en regnig vecka har solen tagit kontroll över vädret igen och som i ett trollslag känns våren som sommar! Ljuset ger så bra energi. Lust att promenera, göra utflykter, fotografera och fixa saker hemma. Den här helgen är vigd åt lugnet, men det går faktiskt att vila och arbeta på samma gång. Därför är trädgårdslandet nu färdigt, krukväxterna omplanterade, några illustrationer färdigställda och Daniel har börjat bygga en trädgårdskompost där hundgården en gång låg.
De fina stenarna i trädgårdslandet har jag fått hjälp med att måla. Nu glömmer jag inte vad jag planterat var!
Sommar är sol och klorofyll, grillad mat, fågelkvitter och bara ben. Check på samtliga punkter! Men det är mer än så som ska uppfyllas för att vi här i norr på riktigt ska tro på att vintern givit vika. Igår lagade jag årets första paj på våra egna rabarber. MAT FRÅN TRÄDGÅRDEN! Det är helt klart ett sommartecken. Gott var det också!
Sommar är dessutom bad. Inte bara för Dante, som äntligen kommit över sin vattenrädsla och nu glatt hoppar i sjöar (om de är lugna och har en lagom strand) oavsett temperatur. Nej, först när vi människor tagit första doppet infinner sig sommarkänslan på riktigt. Förra året svajar därmed på gränsen till evig vår som slutligen blev höst. Jag tvingades nämligen envist bada 3 gånger i kallvatten bara för att ha det gjort. I år har jag redan tagit mina första simtag. Det var i fredags och jag tänkte berätta lite närmare om den härliga utflyktsdagen.
-----------
Klockan piper. Veckans sista arbetsdag, och jag är inte helt slut. Så skönt! Utanför kvittrar fåglarna. Jag snubblar ner för trappan och möts av solsken över blommande träd och en klarblå älv. Det är fredag, jobbveckan har rusat förbi och vi har en utflykt planerad.
Efter en produktiv morgon på kontoret, och en sen sallads-lunch hemma, åker vår lilla familj till Junsele. Där ska jag reka ett skogsområde inför en skogen i skolan dag och vi har bestämt oss för att slå två flugor i en smäll. Därför stannar vi till på Kvarnå-trädgård på vägen, dricker kaffe, fikar och köper en tomatplanta. Om ni bor i närheten och inte har besökt Kvarnå ska ni åka dit, helt klart! Det är ett supermysigt ställe med ett stort orangeri, växthus fulla med fantastiska tomater, ett mysigt litet café och möjlighet att bunkra goda hemgjorda produkter och nybakat bröd. Dessutom får man alltid ett väldigt bra bemötande och man kan betala med swish. Många plus!
Från Kvarnå åker vi vidare förbi Långvattnets naturreservat och följer slingrande skogsbilvägar längre och längre in i SCA-land. Det är SCA som har huvudansvaret för skogsdagen och jag behöver bara hänga med. För tillfället sitter Daniel och jag dock i en skumpig skogsbil och frågar oss ”ska en skolbuss köra här nästa vecka?” Tillslut hittar vi en skördare, en koja och en pågående gallring. Här ska jag prata om naturhänsyn. Vi strosar en stund i närområdet kring kojan och hittar en bäck med tillhörande sumpskog. Därmed har jag min plan klar. Daniel är mer intresserad av maskinen än av den träskiga alskogen och Dante vill mest kasta pinnar. Det är ändå roligt att inte vara ensam i skogen för en gångs skull! Nöjda och aningen svettiga bestämmer vi oss för att vända tillbaka till Långvattnet och stanna till vid en av sjöarna på vägen hem.
Ni som bestämt er för att åka till Kvarnå framöver och gör utflykten på en vacker dag - ta er till Långvattnet också! Det är ett otroligt vackert område med många små sjöar, grova tallskogar och en naturvårdsbränning i bakgrunden. Här har vi pausat många gånger på väg till Backe! Nu kastade vi pinnar i vattnet och lockade Dante att simma.
Vi hittade efter en stund ett ställe med djupt, klart vatten efter en rand av blåbärsris. Det är min bad-dröm! Att slippa långgrunda stränder, slippa hoppa från en brygga, slippa trampa i klafsig dy som pressas mellan tårna och kan dölja vad som helst (typ djur med vassa klor). Att få sätta sig på kanten och bara glida ner i sjön. Dante var däremot inte imponerad. Han saknade möjligheten att sakta men säkert ta sig ut på simbart djup och gnydde ynkligt innan han tog språnget.
(så löjlig jag låter när jag pratar med Dante. Måste jobba på att INTE prata bebisspråk med lilleman!)
Lagom till att han samlat mod och simmat några rundor insåg jag att jag också ville bada. Vattnet var ju riktigt behagligt! ”Får jag?” frågade jag Daniel, mest för att hinna känna efter om jag verkligen vågade. Strax därefter satt jag i top och trosor med benen i sjön. Det var lite kallare än jag föreställt mig… fast bara en stund. Med solen i ryggen och Dante som badkompis tog jag årets första simtur. Två korta rundor. Därefter total lycka. Det är något speciellt med ett uppfriskande dopp tidigt på säsongen! Kan dock tillägga att jag kände mig som en flodhäst med min stora mage. Nu har jag badat och varit gravid =). Lika bra att passa på innan lilleman kommer. Sen måste jag vänta någon månad efter förlossning innan det är riskfritt med sjövatten igen.
————————
Det var fredagen och nu borde jag avsluta det här inlägget på något bra sätt. Kanske genom en sammanfattning?
Det är sommar. Det är helg. Jag har gått in i vecka 37. Livet är väldigt bra!
Vilka fina bilder! Och oj vad det är spännande att få följa er resa... Snart är ni en småbarnsfamilj och livet blir sig aldrig mer riktigt likt :)
Kram!