sara.amsby.blogg.se

Det här blir en snabbis. En kort glimt av ett ögonblick som var så skrattretande hopplöst, frustrerande och komiskt.

 

Igår skulle jag kolla en potentiell gallring "lite snabbt bara". Körde så långt vägen var plogad. Genade över ett 800m långt hygge (men genvägar är senvägar, eller hur?). Gång på gång sjönk jag till knäna. Vart 10:e steg stannade jag och hämtade andan. Sträckan var oändlig! Trodde aldrig jag skulle nå fram till järnvägen. På andra sidan banvallen låg gallringen. Men det gick såklart. Som alltid! Tio steg i taget.

 

En stor trumma tornade upp sig som en port under järnvägsvallen. Det kändes som en present. En isig sådan dock. Dante och jag halkade försiktigt fram mot ljuset i andra änden. Hoppades att inga tåg skulle bullra fram över huvudet. Med en halvmeter kvar lutade isgolvet nästan omärkligt. Så lite att jag inte lagt märket till det förrän jag började åka baklänges. Försökte trolla stövlarna till sugproppar och klistra fast varje steg. Halkade omkull (magen helt utanför riskzonen, jag lovar!). Bölade frustrerat i två sekunder. Buuuuäääää, DUMMA DUMMA HELSIKESSKOG! Sträckte ut mina 163cm och nådde med händer och tår tvärs över cementtunneln. Kämpade mig uppåt. Kastade mig slutligen mot öppningen (liggande alltså) och fick grepp om kanten. Drog mig ut ur tunneln. 

Agent James Bond, släng dig i väggen! Skogsinpektor is tha shit om du vill ha äventyr på arbetstid!