Världen i mig

Nu har jag vaknat! Jajemensan, dimman och mörkret har lämnat min kropp och lika klart som de frostiga bergen i horisonten ser jag fantasierna i huvudet igen. Det är som om verkligheten flyter igenom mig. Tränger sig på. När jag traskar i mörkret och pannlampans ljus studsar tillbaka på vattendropparna ett par decimeter framför ansiktet, då krymper världen och jag förstår knappt att jag är vaken. Därför är det härligt att stiga ut i en frostig värld. Himlen är hög igen. Ljuset har återvänt. Den första snön har fallit. Nu mina föräldrar här och snart är det december =).