Rutinerad och blöt
Tidig morgon. Smyger ur sängen, ner i köket. Sätter på radio, te och gröt. Brer en smörgås - tomat och tahini - och skär upp en apelsin. Finfrukost. Sitter med telefon eller korsord vid det stora köksbordet. Dante i kökssoffan. Tempot varvas sakta upp. Går ut en kortis med Dante. Trädgården luktar gott på morgonen. Vår trädgård! På jobbet sju till halv fyra ungefär. När jag kör de 12 kilometrarna hem tonar jobb-världen långsamt bort igen. Jag möts av åkrar och lantlig trygghet. Kommer hem till... till ett HEM. Vid åtta-tiden fixar jag kvällsfika. Te, smörgås, havremjölk och frön, en frukt. Kanske är det något bra på teve? Vi ligger i soffan alla tre. Danne, Dante och jag. Dagen varvar ner igen. Innan tio är jag i säng.
För mig är de där rutinerna så viktiga. Hållpunkterna som ramar in dagen. Frukost och kvällsmat, vissa aktiviteter under veckan, vissa matvanor, läggtider osv. Jag är så glad att Daniel bara ler åt det och inte kräver kompromisser. De trygga vanorna gör att jag får energi till att hålla igång på dagen. Tankarna frikopplas. Jag kan njuta av småsaker. En doft. En låt. En himmel. Blött regn. Varm sol. Fina saker här hemma.
Här är några nya favoriter som fått flytta in från diverse loppisar:
Visst låter det rätt så idylliskt med de där myyyysiga små rutinerna? Det är det också, men mellan dem kan jag knappast ansvara för vad som händer :-). Så här såg det ut igår.
Det ösregnar. Norra bilen skumpar in på en liten skogsbilväg. Jag tar ett andetag och undrar om regnjackan är med. Det är den. En kvart senare simmar jag. Visst är det så man för sig när man är omgiven av vatten? Ett grönt hav med blöta uppifrån, nerifrån, från alla sidor. Vattenfyllda skor. Drypande byxor. Deckare i öronen. Mygg krig öronen. En blöt hund framför fötterna. "Det är okej att vara blöt. Jag vill vara ute idag. Det här kan gå smidigt." Två timmar senare. Kallt. Blött. Blött. Sa jag blött? Det går inte smidigt längre. Jag undrar vad jag gör där. "Ska vi verkligen gallra den här skogen?" Bestämmer mig för att lägga in mitt veto. En timme senare. Hinderbana. Vattenhinder och höjdhopp i kombination!? Sju kilometer. Kommer till en plutteliten yta med halvgammal grangallring. Surfplattan varnar för batterinivån. Det finns inga rågångar. Det är nu jag skriker. Svär. Bannar skogen för dess djävlighet. Solen tittar fram en stund. Känns lite bättre. Ett par timmar senare sitter jag med moster i stugan. Duschad. Torr. Kaffe i handen.
Visst är det kontrasterna som gör livet innehållsrikt? Kontrasterna och rutinerna. Jag kommer bli en så sjukt rutinerad människa! Rutinerad, och ibland blöt.