sara.amsby.blogg.se

Idag har jag varit hos läkaren. Ännu en allmänläkare utan speciell astmakompetens. Lång. Snälla ögon. Empatisk och förtroendeingivande. Vi gick igenom de vanliga procedurerna. Ja jag är frisk. Smal och vältränad. Blodtrycket perfekt. Jag peffar långt över tabellen (nu när luftrören är bra). Inga pälsdjursallergier. Ja jag inhalerar rätt (*suck*). Men nej, jag har ändå inte astman under kontroll. Där någonstans insåg jag att vi inte kommer längre idag (heller). Han frågade lite hjälplöst om jag kände mig begränsad i vardagen. Då började jag lipa. Ja så in i ....!!! Ibland är det bra att ha nära till gråten. Jag bad om ursäkt för tårarna. Kände mig dum. Han bannade. "Du får inte säga förlåt". Erkände att han som vanlig allmänläkare inte kunde tillräckligt för att lösa det här. Förstod att det är ett problem. Att jag gjort (gör) vad jag kunnat. Sa att han ska remittera mig till en lung-läkare. Hoppet tänds igen. Vi kom inte så långt idag, men nu har jag träffat honom. Läkaren som åtminstone kan skriva ut recept. Nästa gång får jag äntligen komma till någon som är inläst på astma/lungor/luftrör. 

 

När vi hälsade hejdå sa läkaren med de snälla ögonen att jag varit dagens friska fläkt. Det kan jag med glädje bjussa på :-)

 

Hälsningar från den (vid nedanstående tillfälle) inte så friska fläkten och min alltid lika kärvänliga valp.