Idag var jag på återbesök hos logopeden. Hon är så himla bra! Nyfiken och intresserad och gör sitt jobb och mer därtill. Den här gången skulle vi lösa gåtan med det rosslande/snarkande ljudet som inte passar in i astmadiagnosen. Jag fick en kamera genom näsan, ner i halsen, och sattes på en tränigscykel. Uppdraget var att cykla fram ett anfall. Självklart var jag i toppform just idag, trots att jag haft flera anfall om dagen den senaste veckan. Vi höjde och höjde svårigheten och tillslag tog jag iaf slut och luftrören gav med sig. Nu har vi stämbandens reaktion på film. Så här blev slutsatsen:
- Stämbanden drar inte ihop sig på något onormalt sätt.
- Däremot har jag uttänjda flikar runt stämbanden som blåser upp sig som ballonger och nästan möts vid gård ansträngning.
- Anledningen till de över-flexibla flikarna är troligtvis att jag kämpat med andningen under långa perioder.
Nästa steg är ett möte med en sjukgymnast och 10 lektioner i att andas rätt. Alltid ger det väl något :-)
Progress!! Skönt att få lite mer förståelse och svar kring dina problem. :-)