En drömmande fas. Mellanrum. Rum för eftertanke. Jag tänker inte alls för mycket. Jag funderar. Fantiserar. Där, i tankarna, är vi alltid två. De frågar hur vi klarar av ett förhållande på distans. Då vet de inte, hur nära jag bär honom. Intill bröstet. I Mellanrummet. Där undran ryms. Rum för kreativitet. All den framtid som kan bli sann. Den blir sällan det. Lever kvar i mellanrummet istället. Imorgon börjar nästa kurs. Nästa tankefas. Då ska jag bli sammanhängande igen. Men förs ska jag sova. Drömma. Undra.
