Vem där?


Det var ett tag sedan jag ritade något till företaget men idag satte jag igång att skissa till en bok jag eventuellt ska illustrera. Eftersom det här är så tidiga skisser och allt säkert ser annorlunda ut i slutändan tänkte jag att jag kunde visa lite av resultatet. Vissa ansikten är lånade och andra helt påhittade. En rofylld syssla så här en söndagseftermiddag :-)

Vem där?

Den rubriken kan tillämpas på ännu ett ämne. Den ihärdigt pockande frågan i mitt huvud. Vem är jag nu? Den snurrar runt runt. Det är som att min kropp blivit lyft ur sitt sammanhang och placerad i en ny stad, på en ny arbetsplats, bland nya människor, medan en del av själen vilset svävar kvar i allt det gamla. I Umeå bland sommartomma föreläsningssalar, välkända gator, gymnastikredskap och vänners soffor. I föräldrarnas hus, trädgård och trygga omgivningar. I Kenya. I Backe. Överallt där den någon gång funnit sig till ro. Jag sliter i det irrande spöket. "Se dig omkring, det är sol, vackra omgivningar, en bra grund att bygga på". Bit för bit gång får jag ta på små spök-tussar som ska tovas ihop tills en helhet. Igår när vi flöt över älven på vår surf/paddel-bräda och jag tänkte att det här vill jag göra ofta. Idag när jag fick en bänkgranne i kyrkan och sedan blev hembjuden på kaffe, pratade i flera timmar. Kanske imorgon när jag intar kontoret igen? 


Jag håller på att bli vuxen och det är svårare än jag trodde. Jag som var så bra på att vara barn. Att vara vuxen innebär att skapa sina egna regler, sin egen mening. Kanske till och med inse att livet kan verka meningslöst men vara bra ändå? Att vi ska äta för ätandets skull, jobba för att få pengar som spenderas på meningslösasaker, som konsumeras, försvinner, och att allt går i cirklar snarare än mot ett spikrakt mål. Nu är vardagen inte längre det som allt viktigt och roligt (skola, idrott, vänner) tar avstamp från. Vardagen är livet. 

Eller? Har jag fått allt om bakfoten? Det visar sig nog om några år. Kanske jag läser det här igen, med vetskap om hur allting har utvecklats. Då vet jag om jobbet blivit rutin och om fritiden får tillräckligt mycket utrymme. Om jag springer, åker skidor, målar, stickar, klättrar i rep, går i kyrkan, bor i hus med trädgård eller har hittat helt andra intressen. 

Jag slutar nu med det klockrena citatet på en bok; Gud ge mig tålamod, och gör det fort!

Nu ska jag grilla lax och potatis :-)